Sommargylling heter Oriolus oriolus på latin. ”Oriolus” är en latinisering av det fornfranska namnet på sommargyllingen, ”oriol”, som i sin tur utvecklats ur latinets ”aureolus” – gyllene.
Den adulta hanen är omisskännlig med sin kontrastrika svartgula fjäderdräkt och röda näbb. Sommargyllingen blir cirka 24 cm lång och är stor som en koltrast, fast med slankare kropp, kortare stjärt och längre vingar. Hanen har svarta vingar och stjärt med gul spetsar. Vingen har ett gult vingband och stjärtens spetsens kanter är gula. I övrigt är den klargul med röd näbb och en mörk tygel. Honan är olivgrön på ryggen och gulare mot övergumpen. Undersidan är smutsvit med bruna längsgående streck, stjärten är mörkgrön till svart och tygeln mindre distinkt.
Sången är ett djupt flöjtande få-fly-fii-fio alternativt flå-fli-flio. Den har också ett nötskrikelikt skränande kvä-äääk som utgör varningsläte.
Fågelarter i grupp Kråkfåglar-Fältsparvar
Kaja | Alpkaja | Korp | Lavskrika | Nötskrika | Råka | Nötkråka | Skata | Svartkråka | Kråka | Rosenstare | Stare | Sommargylling | Bändelkorsnäbb | Mindre korsnäbb | Större korsnäbb | Gråspoarv | Pilfink | Bergfink | Bofink | Domherre | Gråsiska | Grönfink | Grönsiska | Gulhämpling | Hämpling | Rosenfink | Steglits | Stenknäck | Tallbit | Vinterhämpling | Dvärgsparv | Gråhuvad sparv | Gulsparv | Häcksparv | Kornsparv | Lappsparv | Snösparv | Rostsparv | Svarthuvad sparv | Sävsparv | Ortolansparv