Sandlöpare

Mer fjällfåglar och bra avslutning på rean

1 juli

Ny morgon. Efter flera dagar med fint väder är det dags för klassikt svenskt sommarväder. Regn. Vår inplanerade tur till Helagsfjället ställs in. Vi lämnar nu Pensionat Helags, Ljungdalen, för fortsatt färd söderut.

Nu tar färden vid mot Rogens naturreservat, Tännäs, som kanske mest är känt för sina myskoxar vintertid. Resan dit blir över förväntan. Vid Mittådalen dyker resans andra känslomässiga kryss upp. Två adulta dalripor med sex nästan flygga ungar. Ytterligare en art som jag inte sett på 25 år. Verkligheten är ju faktiskt den att minnet bleknar ju lite med tiden.

I övrigt ses ett par tjädrar och ett par svarthakedoppingar också.

Vi stannar till och tankar vid Shellmacken i Funäsdalen. Magnus går in och handlar och jag går runt bakom macken. Där får jag plöstligt höra en sångare, som är ”eftertänksam” och noggrann i sången. En busksångare sitter där! Tydligen är det landskapets 5:e observation! Vem hade trott det vi vår lilla paus?

Efter att ha lyssnat på busksångare en liten stund åker vi  nu vidare mot Rogens naturreservat i södra delen av Härjedalen. Det är kanske mest känt för myskoxarna, där de har sitt vinterrevir i reservatets norra del.

Vi vandrar nu in i ett moränlandskap med en massa stenar och en labyrint av sjöar, uddar , holmar och öar. Där blev det faktiskt lite jobbigt att gå omkring.

Efter en timmas vandring bland mängder av mygg hör vi plötsligt lappmesen. Det är tre ungfåglar och en gammal fågel som håller till i en svacka ner mot Käringsjön. Resans tredje ”känslomässiga kryss” är nu klart. Nu börjar det regna. Vi går tillbaka och börjar vår färd mot Göteborg.

På vägen tillbaka stannar svänger vi av strax norr om Särna mot Fulufjällsområdet och Njupeskär. Det regnar rejält ute. Ett vackert vattenfall fick vi i alla fall se men jaktfalken och lavskrikan förblev dolda i regndimman.

Efter ett par timmar i regnet var det dags att köra vidare mot Göteborg i ett par dyblöta jeans.

Längs vägen gör vi ett par stopp. I Gävundatrakten, Dalarna får vi se en järpe. Vid Hasslerör, ute  på Västgötaslätten, hörs en nattskärra spela mitt i natten.

Om vi nu gjorde rätt i att uppleva fjällvärden ytterligare genom att åka till Flatruet eller Stekenjokk återstår att se. Summa summarum var denna ”känna på fjällresa” över förväntan. Den gav helt kalrt mersmak! Det blir ytterligare ett snäpp nordligare avstickare nästa år. Och nästa år hoppas jag få till bilderna bättre.

Skådarsemestern har börjat

3 juli

Jag har fortfarande kvar bilen efter fjällsemestern. Nu har ju i och för sig min ”skådarsemester” börjat, men jag åker ändå omkring i närområdet. Denna ängspiplärka fotograferade jag vid min tur till Vallda Sandö.

Kvällspromenad till Stora Amundön. Skatan är en fågel som är riktigt svårfotograferad. Misstänksam och tecknad i olika svarta metalliska nyanser och vitt. Det är absolut svårt. Denna fågel som jag fotograferat här är en 1K-fågel.

Försiktig början

10 juli

Vadarsträcket har försiktigt tagit sin början. Många drillsnäppor syns nu vid Stora Amundön, vilket man sällan gör tidigare under april-juni.

Flygfärdiga

11 juli

Nu har även ladusvalornas ungar blivit flygfärdiga. Många av dessa samlas vid Hästhagen, Stora Amundön.

Icke spontan ny art

16 juli

En dvärgkanadagås har dykt upp vid Välen. Till utseendet påminner den om en liten kanadagås, med proportionerligt kortare hals och mindre näbb. I storlek och proportioner påminner den om den vitkindade gåsen.

Karaktäristiskt är även den mer rundade huvudformen hos minima. I proportion påminner den nästan om vitkindad gås. Denna ras av dvärgkanadagås minima häckar utmed kusterna i västra Alaska, varför det kan anses tveksamt att den är spontant förekommande.

På eftermiddagen gör jag en kort tur till Stora Amundön, där jag fotograferar denna ringmärkta fisktärna.

Kvällspromenad

17 juli

Anette och jag tar en kort kvällspromenad till Stora Amundön. En kustpipare kommer sträckandes söderut. Det är en annan art som man till och från ser på sydsträcket.
Längst ut på Havshuvudet står denna strandskata.

Häger vid Amundön

19 juli

Efter två tuffa vintrar märker man att hägrarna har minskat i antal. Denna vår har jag haft ovanligt få observationer vid Stora Amundön. Det är bara att hoppas att de lyckas bra med häckningarna denna sommar.

Mer och mer vitkindade gäss

20 juli

Fascinerande att se. De vitkindade gässen ”vinner” över kanadagässen. Det märks tydligt på Stora Amundön där de konkurrerar ut kanadagässen mer och mer.

Vanliga fåglar

23 juli

Kort morgonpromenad till Stora Amundön. Många vanliga arter glömmer man faktiskt bort att fotografer. Här är en grönfinkshane sittandes i en av många nyponbuskar i anslutning till Hästhagen.

Snart går flyttlasset

24 juli

Nu börjar fler och fler svalor samlas vid strandängen vid Stora Amundön. Idag såg jag alla svalor man kan se i Sverige. Ladusvala, hussvala och backsvala. Snart går flyttlasset mot Afrika. Här ses en ladusvala äta upp sig i väntan på vidare färd.

Fulsnygga ankor

25 juli

I år har gravänderna fått ut 10 ungar. Här ses två av dem. Det är verkligen fulsnygga. När de blir gamla blir de riktigt vackra.

Jakten på ökenvarfågel

26 juli

Magnus Lundström och jag hade tänkt besöka Vadehavet denna vecka. Av olika anledningar blev det inte så. Istället styr vi mot Öland.

Vi tar den vanliga vägen via Halmstad. Mest motorväg och s.k 2+1 väg gör att det går ganska snabbt. Längs vägen ses bl.a en röd glada, som också verkar blir mer och mer vanlig i Halland.

Första etappmålet denna dag är Bottorp, strax söder om Kalmar, där det setts en sibirisk tundrapipare sedan någon vecka tillbaka. Den missade vi, bättre start kunde man ju faktiskt fått på resan.

I efterhand fick vi reda på att den tagit höjd och dragit söderut ett par timmar tidigare och efter det blev den aldrig observerad. Slutsatsen är enkel! Man kan ju faktiskt aldrig missa något som inte finns!

Tidigt på kvällen kommer vi fram till Ottenby vandrarhem. Nästa projekt är ökenvarfågeln som dykt upp på Bondängen, Ottenby sedan någon vecka tillbaka.

Vi åker ner till norra Norra Lundsparkeringen och väl på plats hör vi en lundsångare locka ett par gånger. Ett välbekant läte från Chalmersområdet i Göteborg. Sedan fortsätter vi med att vandra ner mot Bondängen, men vi tappar lite tid då vi går fel.

Strax efter kl. 21 upptäcker vi den sitta i en buske en bra bit ut mot havet. Resans första kryss (?) är klart! Egentligen precis där vi gick tidigare,  då vi gick ”fel”, men ur det perspektivet satt också ökenvarfågeln på ”fel sida”. Sakta närmar vi oss ökenvarfågeln och några bilder blev det i alla fall.

Detta är en” ökenvarfågel” av rasen pallidirostris, som normalt finns i området mellan Iran till västra Kina. Enkelt utryckt kan ”ökenvarfågeln” beskrivs som en sydlig varfågel, men det är synnerligen komplext med alla dess raser.

I utseende särskiljer den sig från vår vanliga varfågel genom att vara mer varmt färgad (mer beigegrå) med ett tydligt brutet svart pannband som börjar bakom ögat.

Framåt 22-tiden är vi tillbaka till Ottenby vandrarhem. Ett årskryss trillar in i sista minuten känns det som, en kornknarr spelar lite slött nedanför Ås vandrarhem.

Underbar skådardag

27 juli

Härlig sommarmorgon. Idag känns det lite som om man försov sig. Vid halvsjutiden rullar vi ner mot Långe Jan efter frukost på Ås vandrarhem.

Vid Fyrvägen ser vi två havsörnar kalasa på en knölsvan. Vi stannar till och ganska snabbt fattar de misstankar och skygga som de är tar de höjd ivrigt uppvaktade av mobbande tärnor.

Några minuter senare är vi vid Vindskyddet längst ner på Södra Udden. Vid vårt besök var det lite med vadare, men ett 25-tal ringmärkta roskarlar flög omkring. Det är också en fågel som är lite svår att fotografera, men det beror kanske mest på att det är skygga och jag ej haft tålamodet att vänta och fotografera dem i rätt perspektiv.

En stund senare ansluter denna sandlöpare till roskarlarna. Den gick ganska långt ut. Därför blev bilden som den blev. Förhoppningsvis dyker nya tillfällen upp.

Lite senare på morgonen hör vi att ytterligare en ”varfågel” har upptäckts av ett gång skådare, vid Kungsstenarna, på väg ner mot Udden. Några skådare är kloka nog och åker upp dit. De konstaterar snabbt att det är en hona svartpannad törnskata. Fågeln är som sagt mycket rörlig och några fotomöjligheter infinner sig ej.

Vi drar nu vidare upp mot Västerstadsviken. Det är ett normalt sett ett utmärkt bra ställe att fotografera vadare. Idag var det lågt vatten och de flesta vadarna gick mycket långt ut.  En gluttsnäppa hamnade dock på bild.

Vi vänder nu tillbaka till Degerhamn och Brukshotellet för lunch. En timma senare drar vi vidare till Beijershamn och vandrar ut på den två kilometer långa piren. Inne i ”lagunen” ses många kärrsnäppor. Antagligen drygt 1000 st. Kryddan var det stora antalet myrsnäppor och spovsnäppor.

I fotoväg fick jag nöja mig med denna brushona.

Från Beijershamn drar vi sedan tvärs över ön till Kapelludden, som ligger på östra delen av ön i höjd med Borgholm. Det är en klosterruin-område från 1400-1500-talet. En riktigt trevlig fågellokal, men det var många år sedan jag var här senast.

Här var det desto lättare att fotografera. Några bilder blev det på kärrsnäppor, men tyvärr inte det lilla extra.

Nu börjar dagen närma sig sitt slut. Kvällen avrundas vid Långe Jan. På vägen stannar Magnus Lundström och jag till vid Kungsstenarna. Den oroliga svartpannade törnskatan har nu lugnat ner sig. Några bilder hinner jag få till, men nöjd blir man aldrig.

Rostand, ständigt underkänd art av Raritetskommitén, gäckar. Alla observationer blir klassade som ej spontana. Därför återstår att hänga in den igen. Det finns bara en sak att göra, att ställa sig på ”Gubbhyllans” bord och spana mot Sandvik. Mycket riktigt i andra viken går den.

Skådning på lågvarv

28 juli

Det vackra vädret tar slut. Blött duggregn möter oss. Vilken väderlekstjänst ska man lita på?

Ibland känns det som att de byter prognoser som man byter kläder. Det blir aldrig rätt. Den ena institutet säger att det ska bli bra väder, den andra säger att det ska bli dåligt.

Hela skådningen går på lågvarv och inget speciellt ses. Dagens godbit blir lunchen på Grönhögens Golfrestaurang.

Vacker brushane

29 juli

Nu ytterligare en dag med regn, och prognoserna kastas om stup i kvarten. Det är bara att packa ihop och åka hem till det solsäkra Västkusten.

Ett sista kort besök görs på Udden. På vägen ner ser vi denna vackra brushane länges Fyrvägen.

På Ölands Södra Udde var det så mycket regn så man blir lika blöt som att stå i en dusch. Snabbt drar vi hemåt och stannar till som hastigast vid Bala utanför Simlångsdalen. Där har det setts en bändelkorsnäbb, en av många detta år då det har startat upp en tidig invasion med antal som liknar rekordsummor.

Resan avslutas med besök vid Morups Tånge, Halland. En småsnäppa blir ny årsart, så nu är jag uppe på 240 arter detta år. Även en svartpannad törnskata blir ny Hallandsart för mig. Precis där man svänger ner till Korshamn, Morups Tånge sitter denna hane.