Juni 2014 –

Gökar

1 juni

Vår resa till Öland är nu på sin sista dag. Vi packar och tar farväl till Ulrika som är bästa tänkbara värd.

Sista turen går längs östra sidan av ön. Vid Triberga åker vi ut på alvaret. Där finns det gott om gökar och idag blir den en bild på en denna art. Den är inte något speciellt bra, men bättre än mina tidigare bilder.

Gök vid Triberga
Gök vid Triberga

Strax efter lunch lämnar vi Öland för att åka hem till Göteborg.

Första fågelsommarstiltjen

7 juni

Kort morgonbesök vid Stora Amundö. Idag känns det verkligen som att den första fågelsommarstiltjen infinner sig. Några enstaka rödbenor och fisktärnor flyger omkring men ingen vill komma riktigt nära.

Morgonens lilla fotoprojekt blir en av alla tornseglare som jagar omkring mot den blå himlen.

Tornseglare över Stora Amundö
Tornseglare över Stora Amundö

Ökat besökstryck?

8 juni

Ytterligare en dag i fågelsommarstiltjens tecken vid Stora Amundö. Inte mycket spännande att se. För varje år jag besök Stora Amundö och upplever jag också att det blir mindre och mindre fåglar att se på. Kanske beror det på ett ökat besökstryck på ön?
Fotomodeller blir dessa nyss utflugna starar som snart kommer att ses i större och större antal.

2 nyss utflugna starar intill Hästhagen, Stora Amundö
2 nyss utflugna starar intill Hästhagen, Stora Amundö

Årets 3:e kryss är i hamn!

14 juni

Äntligen händer det något. Den 11 juni hittas en jungfrutrana vid Kvismaren, vilket var det första fyndet på 5 år i Sverige. Dagen efter drog den vidare till Västmanland men så igår kom den tillbaka till Kvismaren igen.

Hela kvällen var den kvar och nu var det inte mycket att tveka på. Tidigt på lördagsmorgon åker jag tillsammans med Anette norrut. Vid 7-tiden är vi framme och stannar sedan till vid plattformen i anslutning till Hammarmaden. Avstånden är långa så det är ju inte helt lätt. Sedan blåser det mycket vilket gör att det blir lite kylslaget. Aktiviteten bland skådarna blir låg och det känns lite hopplöst. Ett par timmar senare kommer larmet.

Lite senare återupptäcks den från tornet vid Löten. Det blir att åka snabbt ut dig och vandra en bit. Där ser man att den är tydligt mindre än en vanlig trana, har svart hals och långa vita tofsar vid ögonen, men någon njutobs var det ju inte att prata om.

Jungfrutrana vid Kvismaren
Jungfrutrana vid Kvismaren

På eftermiddagen kommer larm om en rödvingad vadarsvala som Oscar Berkestam vid Korshamn, Morups Tånge. Rödvingad vadarsvala ser ut som en storväxt svala och jagar insekter ungefär som en svala, men arten klassas som vadare. Den hittas normalt sett i sydöstra Europa. Förra veckan var det ett fynd i Örnsköldsvik och innan dess sågs den senast 2011.

Nu blir det ju lite svårt att hinna dit i kväll så det är bara att hoppas att den är kvar imorgon. När vi närmar oss Göteborg kommer larmet att den dragit norrut.

Mot den rödvingade vadarsvalan

15 juni

Denna morgon besöker Anette och jag Morups Tånge och vi hoppas att den ska komma tillbaka igen. Vi är tidigt på plats och spanar i området någon timma men någon rödvingad vadarsvala syns inte till. Istället åker vi till Glommens Sten där jag hoppas att den ska komma inflygandes från norr. Jag går också ut vid strandängen norr om Glommens och kammar noll.

Stenskvätta vid Glommens Sten, Halland
Stenskvätta vid Glommens Sten, Halland

Macka, kaffe och denna stenskvätta blir besökets höjdpunkt.

Vårt andra mål för dagen är ett kort besök i Helsingborg. Anette vill besöka Väla köpcentrum. När vi kommit en bit söder om Falkenberg dyker larmet upp. Den rödvingade vadarsvalan har kommit tillbaka. Det är bara att vända och snabbt åka tillbaka för att vara på plats innan det blir för mycket bilar på parkeringen.
Ganska snabbt är vi på plats och det blir en rask promenad ut igen vid Korshamn, Morups Tånge. Där står flera skådare som har koll på den. Där står den på samma ställe som igår. Jag väntar på att den ska börja flyga omkring som igår, men istället tar den höjd kl. 11.00. Snabbt tog den höjd och flög söderut. Långt i söder ändrade den färdriktning västerut så detta blir min bästa bild.

Rödvingad vadarsvala vid Korshamn lyfter och drar söderut
Rödvingad vadarsvala vid Korshamn lyfter och drar söderut

Vi återupptar vår Helsingborgsresa. Då upptäcker vi att bilen gått söder och kopplingen har rasat. Det är bara att åka hemåt igen. Helsingborg får vi besöka vid vid annat tillfälle istället.

Jag står lite fel!

20 juni

Det blir midsommarhelg i Dalarna. Innan midsommaraftonens firande drar igång åker jag ut en kort sväng till Flygfältsrakan nära Borlänge Flygplats. Idag blåser det mycket och det känns också som att jag står lite fel. Ortolansparvararna blir svåra att fotografera. En buskskvättehane blir dagens bild.

Buskskvättehane vid Flygfältsrakan, Borlänge
Buskskvättehane vid Flygfältsrakan, Borlänge

Skytteltrafik

21 juni
Ortolansparv vid Flygfältsrakan, Borlänge
Ortolansparv vid Flygfältsrakan, Borlänge

Det är midsommardagen och det blir en tidig morgontur i omgivningarna runt Borlänge. Åker en runda söder om flygfältet. Först gör jag en avstickare till Rågåker där en busksångare håller full konsert. Det blir nytt DalaX för mig.

Jag gör ytterligare ett försök med Flygfältsrakan. Idag blåser det mindre och jag flyttade mig också närmare staketet i anslutning till flygplatsen. Där stod man helt rätt. Bägge ortolansparvarna flög i skytteltrafik för att mata ungarna. Det enda problemet var att man var tvungen att fotografera genom ståltrådsstaketet. Så är det med verklighetens fågelskådning.

Snabbt besök vid Getterön

26 juni

Idag ska jag till Apelviken för att fotografera glass. Därför passar jag på att åka iväg lite tidigare för att besöka Getterön. Det blir ett lyckosamt besök. En tuvsnäppa upptäcks precis innan jag är på plats. Den går en bra bit ut från Fågeltornsparkeringen i dammen, men vad gör det när det blir årets första obs av denna rara vadare.

Avslutar sedan med att besöka stora gömslet vid Getterön. Vandringen dit var nog mer intressant än själva besöket i det stora gömslet. Längs stigen ner mot stora gömslet var skäggmesarna aktiva. Tyvärr blir det inte riktigt rätt vinkel och miljö.

Skäggmes vid Getterön
Skäggmes vid Getterön

Samtidigt som jag väntar på att skäggmesarna ska komma tillbaka hoppar denna sävsångare upp i ett vasstrå, men den är också lite dold av ytterligare ett vasstrå framför.

Sävsångare
Sävsångare

Besöket avslutas med att en havsörn seglar över reservatet. Några bläsänder tar till vingarna men vill inte komma riktigt nära. Annars är det ju väldigt vackra fåglar.

Bläsänder som flyr havsörnen
Bläsänder som flyr havsörnen

Nu är det dags att packa ihop och köra vidare mot glassfotograferingen i Apelviken.

Gul ögonring

28 juni

Nu har årets semester börjat. Första veckan har vi inte planerat något. I vanlig ordning börjar jag med en stunds morgonskådning på Stora Amundön. Under natten har det regnat och vips är det lite mer fåglar. Tre brushanar är på plats varav två riktigt praktfulla hanar. Observanta som de alltid är tog de snabbt till vingarna när jag skulle fotografera och flög över till andra ändan av Hästhagen.
Kvar blev denna mindre strandpipare som jag också tycker är en läcker fågel med sin skarpa gula ögonring.

Mindre strandpipare vid Stora Amundö
Mindre strandpipare vid Stora Amundö

Juni 2011 –

Citronärla

2 juni

Ytterligare ett försök att fotografera citronärlan vid Skällträ, Öxnevalla. Denna morgon var det riktigt kallt. I hopp om att få bra bilder satte jag på konvertern på kameran, men den kan vara lite svårt ibland tillsammans med 7D-kameran och 500 mm:s-objektivet (1,6 x 500 x 1,4). Det blir 1120 mm, typ 22 x förstoring och då vill det ju sig till att allt ska stämma.

Citronärla, Öxnevalla, Kungsbacka

En varm försommarmorgon. Kan det bli bättre?

3 juni

En försommarguldmorgon vid Skälltrå, Öxnevalla.  Det är så varmt att man kan stå i t-shirt klockan fem på morgonen och njuta.  Idag försökte jag ta bort konvertern men det var inte helt enkelt. Citronärla ville helt enkelt hålla sig ännu lite längre bort. Möjligtvis var det kanske tack vare att det blåste mindre.

Citronärla, Öxnevalla, Kungsbacka

Förmiddagen avslutar jag med ytterligare ett besök vid Tölö IP, Kungsbacka. Mindre flugsnapparen är mycket samarbetsvillig (utan mp3-spelare).

Mindre flugsnappare, Tölö IP, Kungsbacka

Efter någon timma åker jag hem och äter frukost. Vad kan egentligen vara bättre än färskt bröd?

Kaxigt!

5 juni

Nu är det länge sedan jag var vid Stora Amundön. Det hinner hända mycket under fyra veckor under slutat av maj/början juni månad. Det mest uppseendeväckande och intressanta var nog antalet kärrsångare. Det är i mitt tycke en” aggressiv fågel i sången”, kanske ska man kalla den kaxig.

Kärrsångare, Stora Amundö, söder Göteborg

Stopp vid Amundövik

19 juni

Alltid lika trevlig fågel att både se och höra. I en av trädgårdarna sitter denna rödstjärt!

Rödstjärt hane, Amundövik, Söder om Göteborg

Ny art! Dra med nageln i kammen.

19 juni

Larmet går. En dvärgsumphöna har hörts under förmiddagen vid Oset. Sent på eftermiddagen drar Magnus Lundström och jag norrut mot Örebro.

Dvärgsumphönan finns huvudsakligen i Asien och Östeuropa och detta tror jag är det 11:e fyndet i Sverige. Många skådare står framför Rosenbergsstugan, nästan som på en läktare. Efter en kvarts väntan får vi höra dvärgsumphönan. Lätet är inte speciellt starkt. Det består av en serie snabba ljudstötar som påminner om årthanens eller ätliga grodans, eller som jag tycker när man drar en nagel över en kam.

Vi lyssnar på dvärgsumphönan ungefär en kvart och går vidare bort mot Gamla tippen. Där hör vi det mesta man kan höra i nattsångarväg i Sverige en sådan här natt. Allt kryddas med en flodsångare och en busksångare som håller varsin konsert på vardera sidan om reningsverket.

Kvällen avslutas med en tur till Öbymaden, Kvismarn innan vi far tillbaka till Göteborg. Där får jag höra årets första vaktel.

Cykeltur i hemtrakterna

25 juni

Kort cykeltur i omgivningarna. Vid morgonbesöket vid Amundön sågs en brushane i praktdräkt födosöka längs stranden.
Därefter en kort cykeltur mot Haga Kile en bit söderut, och sedan vidare in mot Svindal. Där sågs bl.a denna kärrsångare.

Kärrsångare, Svindal, söder Göteborg

Därefter en kort sväng genom Billdals Park. En forsärla, 1 K-fågel, var ett glädjeämne. Uppenbarligen har de häckat på annan plats i Billdals Park i år, eller kanske en bit längre upp.
Kvällen avslutas med ett besök vid Amundön tillsammans med Anette som också var i fototagen.

Anette vid Stora Amundön

Vid strandkanten längs Hästhagen sågs denna småskrake komma flygandes.

Småskrake, Hästhagen, Stora Amundö

Korp & Kråka

26 juni

Nu ligger jag efter med uppdateringar på min hemsida, och fler bilder blir det att lägga ut från juni månad.
Denna morgon gick jag runt på Amundön. En korp & kråka blev dagens fångst.

Korp & Kråka vid Stora Amundön

Meteorit

27 juni

Sent på eftermiddagen åker Magnus Lundström och jag iväg på en minifjälltur. Mini på så sätt att vi åker till de närmaste fjällen i Dalarna-Härjedalen-Jämtland.

Färden planeras gå längs E20-RV 26-E45 med en omväg via Kvismaren, Örebro upp till Bleckåsen, Krokom, Jämtland där en träsksångaren sitter och sjunger.

En vassångare och en förmodad vitstjärning blåhake har väckt vårt intresse. På väg upp mot Örebro kommer ett larm in om en stäppvipa i Barkaby utanför Stockholm, och snabbt beslutar vi oss också för att ta vägen via Stockholm till Östersund.

Direkt när vi kommer fram till Värsta, Kvismarn får vi höra en vaktel, och snart en till och sedan ytterligare en. Totalt spelar tre stycken samtidigt.

Vi vandrar ner till maden. Efter en stund lyser himlen upp. Det är en meteorit, som har en nästan horisontell bana med en lång och bred svans mot en helt klar himmel. Helt klart spektakulärt och är över på kanske 4-5 sekunder. Det är ju verkligen vid sådana tillfällen man önskar man har med sig kameran om natten.

Nu vaknar myggorna. Nu har vi lite tur! Vassångaren drar igång, om än ganska långt bort. Det första delmålet är klart!

Den vitsjärniga blåhake vill inte ställa upp på någon konsert. Istället avslutar vi kvällen med ett stopp vid Nyängen, Kvismaren. Där har det rapporterats en mindre sumphöna några dagar tidigare.

Vi får i alla fall höra en småfläckig sumphöna och en vattenrall med egen dialekt.

Färden fortsätter nu mot Stockholm med höga förväntningar!

Två arter på en och samma dag

28 juni

Klockan 03.00 är vi framme vid Barkaby flygfältet utanför Stockholm. Tur att det är sommar och att det är ljust ute. Direkt när vi kommer fram får vi med annan skådares hjälp direkt syn på den. Tillsammans med ett 20-tal tofsvipor går den långt ute på flygfältet, så några bra bilder är inte lätt att få till på det avståndet.

Stäppvipan häckar i Eurasien i Ryssland och Kazakstan. Den är en sällsynt gäst i Västeuropa där den oftast uppträder tillsammans med tofsvipor. Detta var den 9:e observationen i Sverige.

Denna vipa är stor som en tofsvipa och påminner till formen om tofsvipa, men är något mindre i kroppen och har framförallt längre ben. I alla dräkter känns den igen på sina långa svarta ben, korta svarta näbb, kraftiga vita eller ljusa ögonbrynsstreck och vita stjärt med brett svart stjärtband. Dess trefärgade vingovansida (som påminner om tärnmåsens) med svarta handpennor, vita armpennor och gråbruna täckare och rygg är också karaktäristiskt.

Stäppvipa, Barkaby flygfält, Stockholm

Ungefär en timma senare fortsätter färden mot Filmsjön, Uppland. Där hade vi tänkt göra ett försök att lyssna på en mindre sumphöna vid fågeltornet även om det kanske var lite sent på natten eller tidigt på morgonen. Fågeltornet låg i alla fall så väl dolt att vi inte lyckades hitta det. Istället lägger vi oss och sover vid bilen innan färden fortsätter norröver.

Övernattningställe i Uppland.

Första målet på vår fjällresa var Bleckåsen, Krokom strax väster om Östersund. Där finns en träsksångare, på tillfälligt besök, som normalt häckar i östra Asien, d.v.s Sibirien, Mongoliet, Kamtjakta och Kina. Detta är det 12:e fyndet i landet och snart tio år sedan man kunde höre en sjungande fågel. Dessa har tidigare dykt upp i norra Norrland så det är ju ett riktigt gyllene tillfälle att får höra den.

Efter en kort väntan hörs plötsligt det ”ringande” ljudet. Dess monotona sång påminner om gräshoppsångarens insektsliknande läte men kan särskiljas genom sin något högre tonhöjd, snabbare tempo och de kortare stroferna. Istället för gräshoppsångarens 5-10 minuter långa strofer sjunger träsksångaren sällan strofer som är längre än en minut. Sången framförs främst i skymningen.

Träsksångaren håller sig oftast dold i tät vegetation och ses sällan, oftast bara när den sjunger. Blir den störd kryper den genom gräs och buskar för att komma undan istället för att flyga. Vi ser hur det rör sig i hundkexen och plötsligt sitter den där på en död kvist.

Träsksångare, Bleckåsen, Jämtland

Nu väntar en magnifik uppvisning och konsert av träsksångaren som senare flyttar upp i en gran.
trasksangare_110628
…… sedan gör jag även några försök att få till några schyssta bilder.

Fotograferar träsksångare

Vi lämnar Bleckåsen strax efter klockan fem på eftermiddagen, och åker mot Åre där vi bestämt oss för att bo innan nästa dags besök i Vålådalen. Kvällen avslutas med ett besök på en pizzeria.

Inbiten pizzafantast?!

På kvällen spanar vi med tub över Åresjön, där vi bl.a ser två smålommar fiska.

Åresjön

Nu börjar Norrlandsarterna trilla in!

29 juni

Snabb frukost efter en god natts sömn. Dagens målarter vid Vålådalens naturreservat är lavskrika och hökuggla, som vi hört ska vara ”ganska lätta att fotografera”.

Vålådalens naturreservat, ”porten mot Jämtlandsfjällen”, ligger 600 meter över havet vid foten av Ottfjället, SO Åre. Gammelskogen i Vålåns vidsträckta dalgång bildar tillsammans med de omkringliggande fjällen Vålådalens naturreservat.  Området är ungefär lika stort som Öland. De lägst belägna delarna ligger 500 meter över havet och de högsta topparna når drygt 1600 meter.

Vi påbörjar vår vandring mot Lunndörrsstugan. Vi börjar med att gå över denna lilla hängbro över Vålån.

Hänbron över Vålån

Och här ser man Vålån åt väster.

Vålån

Sedan fortsätter vandringen över ett antal myrar i ett underbart sommarväder.

En av många myrar ute på Vålådalens naturreservat.

Fokus låg på hökugglan som ses i betydligt större antal ett sådant här lämmelår. Vi gick och gick ut över myrarna men ingen hökuggla syntes till. Antingen gick vi inte tillräckligt långt eller så hade ungarna fått luft under vingarna.

Lavskrikan syntes i alla fall till. Skoj! Det var nog första gången på 25 år jag såg den, så det kändes ändå som ny art.

Lavskrika

Lavskrikan är känd för att vara mycket orädd, och söker sig ofta till människor i skogen för födosök.

Flykten är smidig och tystlåten, och den rör sig från träd till träd. Den är oftast tystlåtenså ofta är det en ren slump att man får syn på den. Det gäller som sagt att både ha ögon och öron på helspänn i skogen.

Efter 2,5 timmes promenad ut i naturreservatet vänder vi tillbaka utan att ha fått syn på någon hökuggla. En järpe får vi syn på när vi går tillbaka. Det blir besökets lilla överraskning. Det är inte så ofta man kan se den sitta stilla, men tillräckligt länge för att få njuta lite, men snabb som det är försvinner den. Där blev det ju faktiskt lite mer än vad man förväntade sig.

Vi hade ju som sagt var inte turen på vår sida med hökugglan. Vi chansade och åkte mot träsksångaren i Bleckom. På vägen dit hade det setts en hökugglefamilj tidigare under natten. Klockan var nu tolv på dagen och rejält varmt och blåsigt ute. Några hökugglor syntes inte till där heller. De satt nog i någon gran inne i skogen i väntan på bättre tider.

Nu var det fikapaus och båda var trötta. Vi funderade lite på om vi skulle ta en 8 timmars bilfärd till Stekenjokk för att bl.a se polyglottsångare eller köra som planerat mot Flatruet.

Valet var ju enkelt så färden börjar söderut mot Flatruet, som vi tidigare planerat. Avstånden är som sagt långa i Norrland och ofta är det grusvägar man hamnar på. Det tar sin lilla tid. Om det nu var rätt beslut återstår att se.

Längs vägen till Ljungdalen såg vi ett par renar. Den känns ju faktiskt lite udda, då man inte alls är van att se dessa på Västkusten. I övrigt ses 8 sjöorrar längs vägen och 15 dvärgmåsar vid Storsjödeltat, norr om Ljungdalen.

En av många renar längs vägen.

Sent på eftermiddagen är vi framme i Ljungdalen. Där hittar vi ett trevligt boende. Det är Pensionat Helags som varmt kan rekommenderas.

Storsjödalen tyckte vi var så trevligt att vi åkte tillbaka dit efter att ha fixat boendet, men något extra utöver dvärgmåsarna kunde vi inte se denna kväll.

Vi avslutar nu kvällen med ett litet besök vid Flatruet för att rekognosera inför morgondagens besök. Denna kväll var det flera jordugglor uppe och flög. En av dem var så ljus så man fick nästan fjällugglekänsla på denna. Vet inte om det hade med ljuset att göra eller om det helt enkelt är stora individvariationer.

Efter vår kvällstur åker vi tillbaka till pensionat Helags. Magnus går in och jag stannar kvar ute en stund. Plötsligt hör jag en vaktel slå fyra slag. Ringer Magnus vars telefon antingen är avstängd eller inte har någon täckning. Istället går jag upp till rummet och Magnus följer med. Tystnaden är nu total.

En god natts sömn tar nu åter vid.

Dagsbesök på Flatruet

30 juni

Vi vaknar runt halv sju. Magnus går ner och ute på fältet hörs inte ett knysst av vakteln. Jag går ner en stund senare och snabbt slår den ett slag. Hämtar Magnus och tystnaden är åter total.

Det hela är ju typiskt vaktel att skicka iväg ett par slag för att sedan tystna. Jag tror detta var 6:e fyndet i Härjedalen och det första sedan 2008. Nu är förväntan hög.

Nu är det Flatruet som gäller. Det är kanske mest känd för sin väg som är Sveriges högst belägna allmänna väg. Den vackra och bitvis smala grusvägen tar besökaren enkelt upp i trädlöst land.

Arter som fjällpipare, fjällabb, lappsparv, alfågel och blåhake har sina sydligaste häckningsplatser här. Även den smalnäbbade simsnäppan som är en utpräglad fjällfågel trivs i de små sjöarna på heden.

Men det är framför allt fjällens fåglar som är de mest intressanta. Efter en stunds promenad upptäcker vi en fjällabb. Först ligger den på en sten. Något senare ansluter ytterligare några och så börjar de jaga runt lite och ryttla i motvinden över heden i sin jakt på något ätbart. Det är främst smågnagare som står på matsedeln.

Fjällabb, Flatruet, Härjedalen

Fjällabben är som sagt en liten och slank labb med en storlek som en skrattmås. Den kan dock te sig större i flykten på grund av sina långa smala vingar.  Fjällabbspar är kända för att återvända till samma revir för att häcka. Dock kan de hoppa över häckningen på grund av födobrist vilket medför att antalet häckande par varierar kraftigt från år till år.

Tystnaden på fjällheden är bedövande när det inte viner i vinden. Fåglarnas sång hörs på långt håll och är därför ibland svår att lokalisera. Oftast sitter de längre bort än man tror. Det gjorde det lite svårt att lokalisera lappsparvarna, men det gick till slut i alla fall.

Lappsparv, Flatruet, Härjedalen

I de låga videsnåren intill en kurvig fjällbäck sjunger en blåhake. Fjällens näktergal. Det ligger mycket i det.

Blåhake, Flatruet, Härjdedalen

Lagom som vi åker från Flatruet får vi syn på en bivråk som blev jagad av ett par fjällabbar. Det tycker jag verkligen var en lite udda observation.

Kvällen avslutas med en nattur i skogarna runt Ljungdalen. Leta björn och ugglor står högst på dagordningen. Björnen var lika vanlig som den tidigare varit vid våra försök, d.v.s vi såg ingen över huvud taget.

Ugglorna var desto mer samarbetsvilliga. Totalt blev det tre olika ugglearter. På ett ställe kunde vi både se en gammal hökuggla och en nyss utflugen unge.

April 2011

Dimmigt!

2 april

Idag var det ett synnerligen grått och trist väder. Det var så dimmigt att det nästan blev duggregn. Passade på att gå runt lite inne i Alskogen. Där höll en större hackspett till en stund högt upp bland trädkronorna.

Större hackspett, Stora Amundön, Göteborg
Större hackspett, Stora Amundön, Göteborg

Trots det tråkiga vädret läggs 12 arter till på årslistan. Nya vårfåglar denna dag blev bland annat rödbena och gravand som också är ett par typiska Amundöarter.

Övriga skojiga observationer denna dag blev en tidig fiskgjuse, större strandpipare och skogssnäppa.

I Hästhagen rastar många starar.

Stare, Hästhagen, Stora Amundön
Stare, Hästhagen, Stora Amundön

Mitt 177:e Amundö X

8 april

Idag hade jag hyrt bil. Hade funderingar på att åka till Amundön, men var lite trött efter en veckas jobb. Sitter hemma och plötsligt kommer BMS-larmet. Svarthakad buskskvätta, Västergötland. Klart intressant och jag öppnar upp det. Stora Amundön är lokalen. Snabbt ”flyger” jag upp från soffan och snabbt iväg med bilen.

Efter ett par minuter får jag syn på den svarthakade som oroligt flög omkring längs grusvägen mellan Hästhagen och Norra Strandängen. Ur ett fotografiskt perspektiv var den inte alls samarbetsvillig, men det blev nytt AmundöX för mig. Det blev min 177:e art.

Kvällen avslutas med en storspov som stäcker förbi .

Inspirerande dag

9 april

Tidig morgon vid Stora Amundön i hopp om att få en bild på den svarthakade. Det gäller att vara ute i tid för att inte har för mycket folk runt omkring.

Det dröjde en liten stund innan den dök upp men när solen började gå upp dök den svarthakade buskskvättan upp. Även idag var den mycket orolig och bilderna blev tagna på långt håll. Totalt fotograferade jag 100 bilder.

Svarthakad buskskvätta, Hästhagen, Stora Amundö
Svarthakad buskskvätta, Hästhagen, Stora Amundö

Därefter bar det iväg till Hornborgasjön. Där hade jag anmält mig till ett föredrag med Brutus Östling vid Herrtorps Qvarn som var mycket intressant. Han berättade om sina resor, fotografering och bildbehandling. Ja, det blev en riktig inspirationsstund. I ”halvtid” var det viltbuffé i kvarnen, som smakade riktigt gott och många nya trevliga kontakter skapades.

Efter föredraget avslutar jag med en stund vid Trandansen.

Trana, Trandansen, Hornborgasjön
Trana, Trandansen, Hornborgasjön

Där blev det några bilder på tranor. En havsörn skapade också oro bland tranorna.

Havsörn, Trandansen, Hornborgasjön
Havsörn, Trandansen, Hornborgasjön

Avslutar med besök vid Fågeludden. De svarthalsade doppingarna uteblir. Istället får jag nöja mig med ett par våryra skäggdoppingar.

Skäggdopping, Fågeludden, Hornborgasjön
Skäggdopping, Fågeludden, Hornborgasjön

Den svarthakade är borta

10 april

Återigen tidigt besök vid Stora Amundön i hopp om att få bättre bilder på den svarthakade buskskvättan. Det blev en flopp. Han gillade nog nattens vackra väder och drog vidare.

Två nya årsarter trillar in. Gransångare, kommer nu på bred front, och stenskvättan är nu på plats.

Stenskvätta, Havshuvudet, Stora Amundön
Stenskvätta, Havshuvudet, Stora Amundön

Åker sedan ner mot Hallandskusten. Besöker Morups Tånge där den mest intressanta observationen blev en brun kärrhökshona som sträckte in från havet. Avslutar med ett kort besök vid Getterön och kan nu konstatera att skärfläckorna åter är på plats.

Sovmorgon

16 april

Och ute är det grått och regnigt. Dricker kaffe i lugn och ro. Ett par timmar senare cyklar jag mot Amundön och tar min vanliga morgonpromenad.

Nattens regn har nog gjort att det är ganska fågelfattigt. Några nya vårarter blev det ändå idag. Både kentsk tärna och fisktärna. I Hästhagen rastade snabbt en skogssnäppa som tämligen omgående drog vidare.

Skogssnäppa, Hästhagen, Stora Amundön
Skogssnäppa, Hästhagen, Stora Amundön

Därefter avslutar jag med en cykeltur längs havet till Haga Kile. Sedan följer jag ”Billdalsån” upp till Nygårdsskolan där jag ser ett par stenknäckar.

Bingo

22 april

Ett sommarhögtryck har kommit. Tidigt upp, kl. 05.00, för en skådartur till Stora Amundön. Bingo med nyanlända vårfåglar. Fem årsarter trillar in på ”Sverigelistan”. Bland annat ses årets första ladusvala. I viken mellan Amundöarna gnäller en vattenrall och i en dunge sjunger många nyanlända lövsångare.

Mer sommar!

23 april

Ytterligare en sommardag. De ostliga vindarna och klart väder gör att det är ganska lite med fågel.

Ett 75-tal ”flöjtande” storspovar gör ändå att ”vårkänslan” infinner sig. Vid Havshuvudet ses flera våryra ejdrar.

Ejder, Havshuvudet, Stora Amundön
Ejder, Havshuvudet, Stora Amundön

I Hästhagen går en fasan omkring.

Fasan, Hästhagen, Stora Amundön
Fasan, Hästhagen, Stora Amundön

FotoX

24 april

Magnus Lundström och jag åker iväg på en uggletur till Mellansverige. Vi startar sent på eftermiddagen med ett stopp vid Hornborgasjön.

Fågeludden, Hornborgasjön hägrar och jag hoppas på att kunna fotografera svarthalsad dopping. Två fåglar ses, men tyvärr är de på väg åt fel håll. Efter en stund packar vi ihop och kör vidare. Vid Bjällum by får vi i alla fall syn på ett par svarthakedoppingar.

Svarthakedopping, Hornborgasjön
Svarthakedopping, Hornborgasjön

Det blev faktiskt ny fotoart och en riktig bra avslutning på vårt besök vid Hornborgasjön.

Färden fortsätter nu till Kvismaren. Två lyckosamma stopp blir det. Ett vid Hammarmaden där flera småfläckiga sumphönor visslade ikapp. Även flera enkelbeckasiner spelade och en dvärgbeckasin hördes ”galoppera”

Vid Öby Kulle gjordes nästa stopp där en ”flaskblåsande fågel” hördes. En rördrom spelade och som alltid är det lika svårt att komma underfund med var fågel står.

Vilken dag!

25 april

Mitt i natten, strax efter två, kommer vi fram till Fiby urskog, strax utanför Uppsala, efter en tröttsam resa. Direkt när vi kommer framhör vi slagugglans dova rop från skogen. Första delprojektet är nu avklarat. Efter en dryg bilresa och ugglerop somnar vi nu gott i våra utrullade sovsäckar.

Tre timmar senare vaknar vi till fågelkören. Efter en synnerligen mager frukost ger vi oss ut på en vandring i skogen i hopp om att få se slaguggla, tretåig hackspett och järpe. Efter ett par timmars vandring är vi tillbaka utan att ha se några av våra målarter.

Nästa projekt blev Vendelsjön, strax söder om Tierp. En riktig trevlig fågelsjö. Gårdagens observationer av svart stork och ägretthäger gjorde oss lite nyfikna.

Vendelsjön, Uppland
Vendelsjön, Uppland

Ett par dvärgmåsar och en svarttärna blev besökets höjdpunkter.

Dvärgmås, Vendelsjön, Uppland
Dvärgmås, Vendelsjön, Uppland

Nästa lokal på tur är Hjälstaviken som också är en ny lokal för mig. En klart intressant lokal som egentligen har stor potential om man låter sjön få ”inkräkta” mer på jordbruksmarkerna.

I söder var det ett stort vassområde, där de ofta ses skäggmes. Idag var det mest tomt på fågel och vandringen på spången kan nog mest liknas med en promenad på ”Suckarnas gång”.

Södra Hjälstaviken, Uppland
Södra Hjälstaviken, Uppland

Vid fågeltornet längs västsidan fanns många fina observationsmöjligheter. En årthane och flera dvärgmåsar blev de mest intressanta observationerna.

Färden fortsätter nu mot projekt lappuggla. Vi kommer fram tidigt. Magnus tar en tur ut i skogen i hopp om att få se någon järpe medans jag står kvar vid inägan. Spanar runt och ser plötsligt något nytt ”brunt” ute på inägan. Eftersom jag inte hade något att göra tog jag upp kikaren. Ett par sekunder senare reser sig denna ”missen” upp.

Lo
Lo

Samtidigt känns det oerhört frusterande. Magnus är ute i skogen och telefonen är urladdad. Tjugo minuter senare kommer Magnus. Försöker gestikulera till Magnus och skriver i luften ”LO”, men han tror att det är lappugglan jag ser. Han kommer närmare och jag förstår att han inte förstått mig och ropar tyst ”Lo”. Sällan har jag sett Magnus så paff och nu blev det fart på honom.

Vi kunde nu se denna lohona i ytterligare nästan en timme, som om vartannat satt upp och jagade sork på fältet. Senare försvinner lon in i skogen igen.

Nu tar väntan åter vid och ingen lappuggla dyker upp. Vi börjar misströsta lite. Solen går ner och en liten stund snare dyker lappugglan upp från ingenstans och jagar runt på fälten. Tyvärr hade solen gått ner så några bra bilder blev det inte.

Lappuggla
Lappuggla

Nu är vi bara trötta!

26 april

Efter en god natts sömn på vandrarhemmet i Örebro beger vi oss till Kvismaren. Två korta stopp hann vi med. Ett snabbt besök gjordes vid Rysjön där ett par gråhakedoppingar observerades.

Gråhakedopping, Rysjön, Kvismaren
Gråhakedopping, Rysjön, Kvismaren

En vandring gjordes också på vallen längs Öbyåkern till Östra Kvismaren.

Bläsgås, Öbyåkern, Kvismaren
Bläsgås, Öbyåkern, Kvismaren

Där fanns många bläsgäss och en spetsbergsgås.

Trötta fortsätter vi nu vår färd mot Göteborg. En kort avstickare hinner vi med vid sjön Östen utanför Mariestad. Där ser vi de två ägretthägrar som varit där ett par dagar.

Rejält trötta fortsätter vi nu hem mot Göteborg.

Vass på sångare?

28 april

Läste om en ”lustig” gräshoppssångare vid Haga Kile på Kustobsar som man misstänkte var en vassångare och ofta dyker ju vassångaren upp tidigare än gräshoppssångaren. Ringrostigheten gjorde sig påmind och av någon anledning fick jag för mig att det var en vassångare. Något förhastat, det här blev en dag man inte var så vass på sångare.