Lyckosam dag med ny art!

Morgonbesök vid Stora Amundön. Nu är det faktiskt ganska tomt med fågel. Krickorna är i alla fall fortfarande kvar i den lilla pölen ute i Hästhagen. Där simmar 3 hanar och 1 hona. Framförallt hannarna är vackra och denna dag gick det faktiskt ganska bra att komma nära dem.

Kricka hane i Hästhagen, Stora Amundö
Kricka hane i Hästhagen, Stora Amundö

Lite senare fortsatte jag mot Grimsholmsreservatet, söder om Falkenberg, där en nunnestenskvätta dykt upp. Den häckar i centralasien från den allra sydostligaste delen av Europa till Kina och har sina övervintringsområden främst i östra Afrika. Merparten av flyttstråket går öster och söder om Jordanien.  Detta blev mitt 8:e kryss i år.

Nunnestenskvätta, Grimsholmsreservatet söder om Falkenberg

Fågeln gav ett mörkare, eller ska man kalla det sotbrunt, och mindre intryck än stenskvätta. Jämfört med stenskvättan hade den också lite mer svart på sidan av stjärten än vanlig stenskvätta.

Två nya arter på en och samma dag!

Klockan 03.00 är vi framme vid Barkaby flygfältet utanför Stockholm. Tur att det är sommar och att det är ljust ute. Direkt när vi kommer fram får vi med annan skådares hjälp direkt syn på den. Tillsammans med ett 20-tal tofsvipor går den långt ute på flygfältet, så några bra bilder är inte lätt att få till på det avståndet.
Stäppvipan häckar i Eurasien i Ryssland och Kazakstan. Den är en sällsynt gäst i Västeuropa där den oftast uppträder tillsammans med tofsvipor. Detta var den 9:e observationen i Sverige.
2004 kategoriserade Bird Life International arten som akut hotad (CR) på grund av en hastig populationsminskning och minskning i utbredning. Studier har dock visat att den globala populationen kanske är större än man tidigare har trott och förhoppningsvis kan den placeras i en lägre hotkategori.
Denna vipa är stor som en tofsvipa och påminner till formen om tofsvipa, men är något mindre i kroppen och har framförallt längre ben. I alla dräkter känns den igen på sina långa svarta ben, korta svarta näbb, kraftiga vita eller ljusa ögonbrynsstreck och vita stjärt med brett svart stjärtband. Dess trefärgade vingovansida (som påminner om tärnmåsens) med svarta handpennor, vita armpennor och gråbruna täckare och rygg är också karaktäristiskt.
Stäppvipa, Barkaby flygfält, Stockholm
Ungefär en timma senare fortsätter färden mot Filmsjön, Uppland. Där hade vi tänkt göra ett försök att lyssna på en mindre sumphöna vid fågeltornet även om det kanske var lite sent på natten eller tidigt på morgonen. Fågeltornet låg i alla fall så väl dolt att vi inte lyckades hitta det. Istället lägger vi oss och sover vid bilen innan färden fortsätter norröver.
Övernattningställe i Uppland.
Första målet på vår fjällresa var Bleckåsen, Krokom strax väster om Östersund. Där finns en träsksångare, på tillfälligt besök, som normalt häckar i östra Asien, d.v.s Sibirien, Mongoliet, Kamtjakta och Kina. Detta är det 12:e fyndet i landet och snart tio år sedan man kunde höre en sjungande fågel. Dessa har tidigare dykt upp i norra Norrland så det är ju ett riktigt gyllene tillfälle att får höra den.
Efter en kort väntan hörs plötsligt det ”ringande” ljudet. Dess monotona sång påminner om gräshoppsångarens insektsliknande läte men kan särskiljas genom sin något högre tonhöjd, snabbare tempo och de kortare stroferna. Istället för gräshoppsångarens 5-10 minuter långa strofer sjunger träsksångaren sällan strofer som är längre än en minut. Sången framförs främst i skymningen.
Träsksångaren håller sig oftast dold i tät vegetation och ses sällan, oftast bara när den sjunger. Blir den störd kryper den genom gräs och buskar för att komma undan istället för att flyga.
Vi ser hur det rör sig i hundkexen och plötsligt sitter den där på en död kvist.
Träsksångare, Bleckåsen, Jämtland
Nu väntar en magnifik uppvisning och konsert av träsksångaren som senare flyttar upp i en gran.
…… sedan gör jag även några försök att få till några schyssta bilder.
Fotograferar träsksångare
Vi lämnar Bleckåsen strax efter klockan fem på eftermiddagen, och åker mot Åre där vi bestämt oss för att bo innan nästa dags besök i Vålådalen. Kvällen avslutas med ett besök på en pizzeria.
Inbiten pizzafantast?!
På kvällen spanar vi med tub över Åresjön, där vi bl.a ser två smålommar fiska.
Åresjön

Ny art! Dra med nageln i kammen.

Larmet går. En dvärgrördrom har hörts under förmiddagen vid Oset. Sent på eftermiddagen drar Magnus Lundström och jag norrut mot Örebro.

Dvärgsumphönan finns huvudsakligen i Asien och Östeuropa och detta tror jag är det 11:e fyndet i Sverige. Många skådare står framför Rosenbergsstugan, nästan som på en läktare. Efter en kvarts väntan får vi höra dvärgsumphönan. Lätet är inte speciellt starkt. Det består av en serie snabba ljudstötar som påminner om årthanens eller ätliga grodans, eller som jag tycker när man drar en nagel över en kam.

Vi lyssnar på dvärgsumphönan ungefär en kvart och går vidare bort mot Gamla tippen. Där hör vi det mesta man kan höra i nattsångarväg i Sverige en sådan här natt. Allt kryddas med en flodsångare och en busksångare som håller varsin konsert på vardera sidan om reningsverket.

Kvällen avslutas med en tur till Öbymaden, Kvismarn innan vi far tillbaka till Göteborg. Där får jag höra årets första vaktel.

Nytt X igen!

BMS-larmet går. I princip går jag från arbetsplatsen, men å andra sidan hade jag lunch snart, utan både kikare och kamera. En bergssångare hade dykt upp vid Tjälleviks mosse, Hönö, och valet var ju ganska enkelt.

Bil, båt och en lång promenad från parkeringen så är jag framme en timma senare. Ganska omgående fick jag höra bergsångaren och även se den skymta till ett par gånger i ett buskage.

På vägen ut hör jag även årets första törnsångare och ärtsångare. Årets andra ”lifers” är i hamn och fyra årskryss kan läggas till 2011 års lista.

Årets första kryss!

Tidig tur till Halland. En amerikansk sjöorre som håller till vi Påarp, utanför Halmstad, hägrar. På väg ut till observationsplatsen ser jag ett 50-tal rastande småspov. Väl framme får jag omgående syn på den, men någon njutobs kan man knappast kalla detta för. Flera 100 meter ut, en svart prick , något kraftigare än sjöorren, guppande i havet med ”stor gul apelsinnäbb” i 60x okularet.

Fortsätter sedan till Trönninge Ängar och observationsplattformen där. Inget speciellt ses där, men det är ett riktigt bra exempel på hur man kan anpassa gömslen i naturen.

Efter dagen kryss bestämde jag mig för att åka in till Getteröns Naturcentrum för att köpa en ny kikare. Min gamla Leica håller på att falla ihop i bitar och med tiden har nog min 25-åriga kikare även börjat bli solkig. Idag gjorde jag misstaget, men jag gjorde som alla andra skådare gör. Kamera och teleobjektivet lades i fotutrymmet mellan bak- och framsätet med massa skräp över.

Trots att vi tittade till bilen vid flera tillfällen när vi var inne och köpte kikaren så var det någon som smällde den lilla framrutan, snabbt öppnar dörren och sedan går bort med Anettes kamerautrustning. Det går nog mycket fortare än man tror. Är då rutan krossad på ”baksidan” från Naturcentrat sett är det inte lätt att se att något har hänt.

Summa summarum ger dagen fyra årskryss varav en ”lifers”.

Vilken dag!

Mitt i natten, strax efter två, kommer vi fram till Fiby urskog, strax utanför Uppsala, efter en tröttsam resa. Direkt när vi kommer framhör vi slagugglans dova rop från skogen. Första delprojektet är nu avklarat. Efter en dryg bilresa och ugglerop somnar vi nu gott i våra utrullade sovsäckar.
Tre timmar senare vaknar vi till fågelkören. Efter en synnerligen mager frukost ger vi oss ut på en vandring i skogen i hopp om att få se slaguggla, tretåig hackspett och järpe. Efter ett par timmars vandring är vi tillbaka utan att ha se några av våra målarter.
Nästa projekt blev Vendelsjön, strax söder om Tierp. En riktig trevlig fågelsjö. Gårdagens observationer av svart stork och ägretthäger gjorde oss lite nyfikna.
Vendelsjön, Uppland
Vendelsjön, Uppland
Ett par dvärgmåsar och en svarttärna blev besökets höjdpunkter.
Dvärgmås, Vendelsjön, Uppland
Dvärgmås, Vendelsjön, Uppland
Nästa lokal på tur är Hjälstaviken som också är en ny lokal för mig. En klart intressant lokal som egentligen har stor potential om man låter sjön få ”inkräkta” mer på jordbruksmarkerna.
I söder var det ett stort vassområde, där de ofta ses skäggmes. Idag var det mest tomt på fågel och vandringen på spången kan nog mest liknas med en promenad på ”Suckarnas gång”.
Södra Hjälstaviken, Uppland
Södra Hjälstaviken, Uppland
Vid fågeltornet längs västsidan fanns många fina observationsmöjligheter. En årthane och flera dvärgmåsar blev de mest intressanta observationerna.
Färden fortsätter nu mot projekt lappuggla. Vi kommer fram tidigt. Magnus tar en tur ut i skogen i hopp om att få se någon järpe medans jag står kvar vid inägan. Spanar runt och ser plötsligt något nytt ”brunt” ute på inägan. Eftersom jag inte hade något att göra tog jag upp kikaren. Ett par sekunder senare reser sig denna ”missen” upp.
Lo
Lo
Samtidigt känns det oerhört frusterande. Magnus är ute i skogen och telefonen är urladdad. Tjugo minuter senare kommer Magnus. Försöker gestikulera till Magnus och skriver i luften ”LO”, men han tror att det är lappugglan jag ser. Han kommer närmare och jag förstår att han inte förstått mig och ropar tyst ”Lo”. Sällan har jag sett Magnus så paff och nu blev det fart på honom.
Vi kunde nu se denna lohona i ytterligare nästan en timme, som om vartannat satt upp och jagade sork på fältet. Senare försvinner lon in i skogen igen.
Nu tar väntan åter vid och ingen lappuggla dyker upp. Vi börjar misströsta lite. Solen går ner och en liten stund snare dyker lappugglan upp från ingenstans och jagar runt på fälten. Tyvärr hade solen gått ner så några bra bilder blev det inte.
Lappuggla
Lappuggla