Juni 2011 –

Citronärla

2 juni

Ytterligare ett försök att fotografera citronärlan vid Skällträ, Öxnevalla. Denna morgon var det riktigt kallt. I hopp om att få bra bilder satte jag på konvertern på kameran, men den kan vara lite svårt ibland tillsammans med 7D-kameran och 500 mm:s-objektivet (1,6 x 500 x 1,4). Det blir 1120 mm, typ 22 x förstoring och då vill det ju sig till att allt ska stämma.

Citronärla, Öxnevalla, Kungsbacka

En varm försommarmorgon. Kan det bli bättre?

3 juni

En försommarguldmorgon vid Skälltrå, Öxnevalla.  Det är så varmt att man kan stå i t-shirt klockan fem på morgonen och njuta.  Idag försökte jag ta bort konvertern men det var inte helt enkelt. Citronärla ville helt enkelt hålla sig ännu lite längre bort. Möjligtvis var det kanske tack vare att det blåste mindre.

Citronärla, Öxnevalla, Kungsbacka

Förmiddagen avslutar jag med ytterligare ett besök vid Tölö IP, Kungsbacka. Mindre flugsnapparen är mycket samarbetsvillig (utan mp3-spelare).

Mindre flugsnappare, Tölö IP, Kungsbacka

Efter någon timma åker jag hem och äter frukost. Vad kan egentligen vara bättre än färskt bröd?

Kaxigt!

5 juni

Nu är det länge sedan jag var vid Stora Amundön. Det hinner hända mycket under fyra veckor under slutat av maj/början juni månad. Det mest uppseendeväckande och intressanta var nog antalet kärrsångare. Det är i mitt tycke en” aggressiv fågel i sången”, kanske ska man kalla den kaxig.

Kärrsångare, Stora Amundö, söder Göteborg

Stopp vid Amundövik

19 juni

Alltid lika trevlig fågel att både se och höra. I en av trädgårdarna sitter denna rödstjärt!

Rödstjärt hane, Amundövik, Söder om Göteborg

Ny art! Dra med nageln i kammen.

19 juni

Larmet går. En dvärgsumphöna har hörts under förmiddagen vid Oset. Sent på eftermiddagen drar Magnus Lundström och jag norrut mot Örebro.

Dvärgsumphönan finns huvudsakligen i Asien och Östeuropa och detta tror jag är det 11:e fyndet i Sverige. Många skådare står framför Rosenbergsstugan, nästan som på en läktare. Efter en kvarts väntan får vi höra dvärgsumphönan. Lätet är inte speciellt starkt. Det består av en serie snabba ljudstötar som påminner om årthanens eller ätliga grodans, eller som jag tycker när man drar en nagel över en kam.

Vi lyssnar på dvärgsumphönan ungefär en kvart och går vidare bort mot Gamla tippen. Där hör vi det mesta man kan höra i nattsångarväg i Sverige en sådan här natt. Allt kryddas med en flodsångare och en busksångare som håller varsin konsert på vardera sidan om reningsverket.

Kvällen avslutas med en tur till Öbymaden, Kvismarn innan vi far tillbaka till Göteborg. Där får jag höra årets första vaktel.

Cykeltur i hemtrakterna

25 juni

Kort cykeltur i omgivningarna. Vid morgonbesöket vid Amundön sågs en brushane i praktdräkt födosöka längs stranden.
Därefter en kort cykeltur mot Haga Kile en bit söderut, och sedan vidare in mot Svindal. Där sågs bl.a denna kärrsångare.

Kärrsångare, Svindal, söder Göteborg

Därefter en kort sväng genom Billdals Park. En forsärla, 1 K-fågel, var ett glädjeämne. Uppenbarligen har de häckat på annan plats i Billdals Park i år, eller kanske en bit längre upp.
Kvällen avslutas med ett besök vid Amundön tillsammans med Anette som också var i fototagen.

Anette vid Stora Amundön

Vid strandkanten längs Hästhagen sågs denna småskrake komma flygandes.

Småskrake, Hästhagen, Stora Amundö

Korp & Kråka

26 juni

Nu ligger jag efter med uppdateringar på min hemsida, och fler bilder blir det att lägga ut från juni månad.
Denna morgon gick jag runt på Amundön. En korp & kråka blev dagens fångst.

Korp & Kråka vid Stora Amundön

Meteorit

27 juni

Sent på eftermiddagen åker Magnus Lundström och jag iväg på en minifjälltur. Mini på så sätt att vi åker till de närmaste fjällen i Dalarna-Härjedalen-Jämtland.

Färden planeras gå längs E20-RV 26-E45 med en omväg via Kvismaren, Örebro upp till Bleckåsen, Krokom, Jämtland där en träsksångaren sitter och sjunger.

En vassångare och en förmodad vitstjärning blåhake har väckt vårt intresse. På väg upp mot Örebro kommer ett larm in om en stäppvipa i Barkaby utanför Stockholm, och snabbt beslutar vi oss också för att ta vägen via Stockholm till Östersund.

Direkt när vi kommer fram till Värsta, Kvismarn får vi höra en vaktel, och snart en till och sedan ytterligare en. Totalt spelar tre stycken samtidigt.

Vi vandrar ner till maden. Efter en stund lyser himlen upp. Det är en meteorit, som har en nästan horisontell bana med en lång och bred svans mot en helt klar himmel. Helt klart spektakulärt och är över på kanske 4-5 sekunder. Det är ju verkligen vid sådana tillfällen man önskar man har med sig kameran om natten.

Nu vaknar myggorna. Nu har vi lite tur! Vassångaren drar igång, om än ganska långt bort. Det första delmålet är klart!

Den vitsjärniga blåhake vill inte ställa upp på någon konsert. Istället avslutar vi kvällen med ett stopp vid Nyängen, Kvismaren. Där har det rapporterats en mindre sumphöna några dagar tidigare.

Vi får i alla fall höra en småfläckig sumphöna och en vattenrall med egen dialekt.

Färden fortsätter nu mot Stockholm med höga förväntningar!

Två arter på en och samma dag

28 juni

Klockan 03.00 är vi framme vid Barkaby flygfältet utanför Stockholm. Tur att det är sommar och att det är ljust ute. Direkt när vi kommer fram får vi med annan skådares hjälp direkt syn på den. Tillsammans med ett 20-tal tofsvipor går den långt ute på flygfältet, så några bra bilder är inte lätt att få till på det avståndet.

Stäppvipan häckar i Eurasien i Ryssland och Kazakstan. Den är en sällsynt gäst i Västeuropa där den oftast uppträder tillsammans med tofsvipor. Detta var den 9:e observationen i Sverige.

Denna vipa är stor som en tofsvipa och påminner till formen om tofsvipa, men är något mindre i kroppen och har framförallt längre ben. I alla dräkter känns den igen på sina långa svarta ben, korta svarta näbb, kraftiga vita eller ljusa ögonbrynsstreck och vita stjärt med brett svart stjärtband. Dess trefärgade vingovansida (som påminner om tärnmåsens) med svarta handpennor, vita armpennor och gråbruna täckare och rygg är också karaktäristiskt.

Stäppvipa, Barkaby flygfält, Stockholm

Ungefär en timma senare fortsätter färden mot Filmsjön, Uppland. Där hade vi tänkt göra ett försök att lyssna på en mindre sumphöna vid fågeltornet även om det kanske var lite sent på natten eller tidigt på morgonen. Fågeltornet låg i alla fall så väl dolt att vi inte lyckades hitta det. Istället lägger vi oss och sover vid bilen innan färden fortsätter norröver.

Övernattningställe i Uppland.

Första målet på vår fjällresa var Bleckåsen, Krokom strax väster om Östersund. Där finns en träsksångare, på tillfälligt besök, som normalt häckar i östra Asien, d.v.s Sibirien, Mongoliet, Kamtjakta och Kina. Detta är det 12:e fyndet i landet och snart tio år sedan man kunde höre en sjungande fågel. Dessa har tidigare dykt upp i norra Norrland så det är ju ett riktigt gyllene tillfälle att får höra den.

Efter en kort väntan hörs plötsligt det ”ringande” ljudet. Dess monotona sång påminner om gräshoppsångarens insektsliknande läte men kan särskiljas genom sin något högre tonhöjd, snabbare tempo och de kortare stroferna. Istället för gräshoppsångarens 5-10 minuter långa strofer sjunger träsksångaren sällan strofer som är längre än en minut. Sången framförs främst i skymningen.

Träsksångaren håller sig oftast dold i tät vegetation och ses sällan, oftast bara när den sjunger. Blir den störd kryper den genom gräs och buskar för att komma undan istället för att flyga. Vi ser hur det rör sig i hundkexen och plötsligt sitter den där på en död kvist.

Träsksångare, Bleckåsen, Jämtland

Nu väntar en magnifik uppvisning och konsert av träsksångaren som senare flyttar upp i en gran.
trasksangare_110628
…… sedan gör jag även några försök att få till några schyssta bilder.

Fotograferar träsksångare

Vi lämnar Bleckåsen strax efter klockan fem på eftermiddagen, och åker mot Åre där vi bestämt oss för att bo innan nästa dags besök i Vålådalen. Kvällen avslutas med ett besök på en pizzeria.

Inbiten pizzafantast?!

På kvällen spanar vi med tub över Åresjön, där vi bl.a ser två smålommar fiska.

Åresjön

Nu börjar Norrlandsarterna trilla in!

29 juni

Snabb frukost efter en god natts sömn. Dagens målarter vid Vålådalens naturreservat är lavskrika och hökuggla, som vi hört ska vara ”ganska lätta att fotografera”.

Vålådalens naturreservat, ”porten mot Jämtlandsfjällen”, ligger 600 meter över havet vid foten av Ottfjället, SO Åre. Gammelskogen i Vålåns vidsträckta dalgång bildar tillsammans med de omkringliggande fjällen Vålådalens naturreservat.  Området är ungefär lika stort som Öland. De lägst belägna delarna ligger 500 meter över havet och de högsta topparna når drygt 1600 meter.

Vi påbörjar vår vandring mot Lunndörrsstugan. Vi börjar med att gå över denna lilla hängbro över Vålån.

Hänbron över Vålån

Och här ser man Vålån åt väster.

Vålån

Sedan fortsätter vandringen över ett antal myrar i ett underbart sommarväder.

En av många myrar ute på Vålådalens naturreservat.

Fokus låg på hökugglan som ses i betydligt större antal ett sådant här lämmelår. Vi gick och gick ut över myrarna men ingen hökuggla syntes till. Antingen gick vi inte tillräckligt långt eller så hade ungarna fått luft under vingarna.

Lavskrikan syntes i alla fall till. Skoj! Det var nog första gången på 25 år jag såg den, så det kändes ändå som ny art.

Lavskrika

Lavskrikan är känd för att vara mycket orädd, och söker sig ofta till människor i skogen för födosök.

Flykten är smidig och tystlåten, och den rör sig från träd till träd. Den är oftast tystlåtenså ofta är det en ren slump att man får syn på den. Det gäller som sagt att både ha ögon och öron på helspänn i skogen.

Efter 2,5 timmes promenad ut i naturreservatet vänder vi tillbaka utan att ha fått syn på någon hökuggla. En järpe får vi syn på när vi går tillbaka. Det blir besökets lilla överraskning. Det är inte så ofta man kan se den sitta stilla, men tillräckligt länge för att få njuta lite, men snabb som det är försvinner den. Där blev det ju faktiskt lite mer än vad man förväntade sig.

Vi hade ju som sagt var inte turen på vår sida med hökugglan. Vi chansade och åkte mot träsksångaren i Bleckom. På vägen dit hade det setts en hökugglefamilj tidigare under natten. Klockan var nu tolv på dagen och rejält varmt och blåsigt ute. Några hökugglor syntes inte till där heller. De satt nog i någon gran inne i skogen i väntan på bättre tider.

Nu var det fikapaus och båda var trötta. Vi funderade lite på om vi skulle ta en 8 timmars bilfärd till Stekenjokk för att bl.a se polyglottsångare eller köra som planerat mot Flatruet.

Valet var ju enkelt så färden börjar söderut mot Flatruet, som vi tidigare planerat. Avstånden är som sagt långa i Norrland och ofta är det grusvägar man hamnar på. Det tar sin lilla tid. Om det nu var rätt beslut återstår att se.

Längs vägen till Ljungdalen såg vi ett par renar. Den känns ju faktiskt lite udda, då man inte alls är van att se dessa på Västkusten. I övrigt ses 8 sjöorrar längs vägen och 15 dvärgmåsar vid Storsjödeltat, norr om Ljungdalen.

En av många renar längs vägen.

Sent på eftermiddagen är vi framme i Ljungdalen. Där hittar vi ett trevligt boende. Det är Pensionat Helags som varmt kan rekommenderas.

Storsjödalen tyckte vi var så trevligt att vi åkte tillbaka dit efter att ha fixat boendet, men något extra utöver dvärgmåsarna kunde vi inte se denna kväll.

Vi avslutar nu kvällen med ett litet besök vid Flatruet för att rekognosera inför morgondagens besök. Denna kväll var det flera jordugglor uppe och flög. En av dem var så ljus så man fick nästan fjällugglekänsla på denna. Vet inte om det hade med ljuset att göra eller om det helt enkelt är stora individvariationer.

Efter vår kvällstur åker vi tillbaka till pensionat Helags. Magnus går in och jag stannar kvar ute en stund. Plötsligt hör jag en vaktel slå fyra slag. Ringer Magnus vars telefon antingen är avstängd eller inte har någon täckning. Istället går jag upp till rummet och Magnus följer med. Tystnaden är nu total.

En god natts sömn tar nu åter vid.

Dagsbesök på Flatruet

30 juni

Vi vaknar runt halv sju. Magnus går ner och ute på fältet hörs inte ett knysst av vakteln. Jag går ner en stund senare och snabbt slår den ett slag. Hämtar Magnus och tystnaden är åter total.

Det hela är ju typiskt vaktel att skicka iväg ett par slag för att sedan tystna. Jag tror detta var 6:e fyndet i Härjedalen och det första sedan 2008. Nu är förväntan hög.

Nu är det Flatruet som gäller. Det är kanske mest känd för sin väg som är Sveriges högst belägna allmänna väg. Den vackra och bitvis smala grusvägen tar besökaren enkelt upp i trädlöst land.

Arter som fjällpipare, fjällabb, lappsparv, alfågel och blåhake har sina sydligaste häckningsplatser här. Även den smalnäbbade simsnäppan som är en utpräglad fjällfågel trivs i de små sjöarna på heden.

Men det är framför allt fjällens fåglar som är de mest intressanta. Efter en stunds promenad upptäcker vi en fjällabb. Först ligger den på en sten. Något senare ansluter ytterligare några och så börjar de jaga runt lite och ryttla i motvinden över heden i sin jakt på något ätbart. Det är främst smågnagare som står på matsedeln.

Fjällabb, Flatruet, Härjedalen

Fjällabben är som sagt en liten och slank labb med en storlek som en skrattmås. Den kan dock te sig större i flykten på grund av sina långa smala vingar.  Fjällabbspar är kända för att återvända till samma revir för att häcka. Dock kan de hoppa över häckningen på grund av födobrist vilket medför att antalet häckande par varierar kraftigt från år till år.

Tystnaden på fjällheden är bedövande när det inte viner i vinden. Fåglarnas sång hörs på långt håll och är därför ibland svår att lokalisera. Oftast sitter de längre bort än man tror. Det gjorde det lite svårt att lokalisera lappsparvarna, men det gick till slut i alla fall.

Lappsparv, Flatruet, Härjedalen

I de låga videsnåren intill en kurvig fjällbäck sjunger en blåhake. Fjällens näktergal. Det ligger mycket i det.

Blåhake, Flatruet, Härjdedalen

Lagom som vi åker från Flatruet får vi syn på en bivråk som blev jagad av ett par fjällabbar. Det tycker jag verkligen var en lite udda observation.

Kvällen avslutas med en nattur i skogarna runt Ljungdalen. Leta björn och ugglor står högst på dagordningen. Björnen var lika vanlig som den tidigare varit vid våra försök, d.v.s vi såg ingen över huvud taget.

Ugglorna var desto mer samarbetsvilliga. Totalt blev det tre olika ugglearter. På ett ställe kunde vi både se en gammal hökuggla och en nyss utflugen unge.

Mars 2008

Vandring

1 mars

Vandring längs havet från Skintebo hamn till Killingholmen. Hela tiden har jag sällskap av den gamle havsörnen på behörigt avstånd. I övrigt ses många sothöns, viggar och knipor.

Tretåig hackspett och rördrom!

3 mars

Måndag 3:e mars gör Magnus och jag en tur ut till Klippans naturreservat i ett underbart vårväder. Morgon börjar med en morkulla som vi stöter upp i skogen. Det ger nästan en föraning om fortsättningen. Efter en stund visar sig de tretåiga hackspettarna från sin bästa sida. Nära hoppar både hanen och honan omkring i ”urskogen”. Det är lite mörkt, men en bild lyckas jag ändå med ur perspektivet; ISO 1600, bländare 5,6 och tid 1/60. Det borde inte blivit någon bild alls. Sedan hörs de även trumma om vartannat. Bingo!

Tretåig hackspett, Klippans naturreservat, Härrydda

Dagens tur avslutas vid Hårsjön. Det är mitt första besök där. En rördrom hörs! Den låter som man blåser i en tom 33 cl glasflaska och är på sitt bästa humör.  Nytt ”GöteborgsX”, eller rättare sagt MölndalsX.

Förmiddagen avslutas med besök vid Stora Amundön-Haga Kile för att spana in lite vårfåglar. Tofsvipor, gravänder, strandskator, större strandpipare, sånglärka och enkelbeckasin får vårkänslorna att jubla.

Ytterligare en pilgrimsfalk

4 mars

Ytterligare en pilgrimsfalk observeras i Billdals skärgård. Tidigare observerad pilgrimsfalk i år i Billdals Skärgård har varit en gammal fågel. Det är ju inte den här, den påminner mer om Gasklockefågeln?

En pilgrimsfalk vid Amundövik i Göteborg
Pilgrimsfalk, Amundövik, Göteborg

Kallt och kyligt

5 mars

Kort sväng till Stora Amundö. Ganska kallt och kyligt men ändå vackert väder.

Denna grönfink tycker jag ändå gör sig bra mot himlen.

Grönfink, Stora Amundö

Våren bromsar och vårfåglarna anländer

8 mars

Vårfåglarna fortsätter att anlända. Vid Stora Amundön har det vitkindade gässen åter dykt upp, som jag tycker är dess karaktärsfågel. Vid Hästhagen springer en större strandpipare omkring. Det är också den första observationen för mig i år vid Stora Amundön.  Även sångsvanarna ses sträcka norrut.

Som vanligt ses den gamla havsörnen till och från ute i Billdals Skärgård.

För övrigt känns det mest som att våren slagit bromsen till. Upplever det som så att många fåglar är sena och även att det är litet antal.

En stare i Hästhagen

10 mars

Fyra vitkindade gäss är nu på plats i Hästhagen vid Stora Amundö. Gravand, tofsvipa och stare är andra härliga vårarter som är på plats.

Stare, Hästhagen, Stora Amundö

Längs cykelbanan ses även en havsörn cirkulera över Skinteboviken.

Fler vitkindade gäss

11 mars

Antalet vitkindade gäss har nu ökat till sex vid Stora Amundö. Dagens mest intressanta observation var nog de två råkor som höll till i Hästhagen.

Taltrastkonsert

14 mars

Kort sväng till Stora Amundö. En taltrast håller konsert som för övrigt också var årets första observation.

Havsörn och tornfalkar vid Skintebo hamn

15 mars

Börjar morgonen med att promenera mot Killingsholmen. På vägen dit gör jag ett kort stopp vid Skintebo hamn som blev lyckosamt. En havsörn och ett par tornfalkar sågs som hastigast. Skoj var också med krickhonan som flög förbi.

Väl framme vid Killingsholmen ser jag en smådopping simma omkring. Sångsvanarna sträcker in och lite senare kommer även en ormvråk med målmedveten kurs in mot land.

Vårsträcket är igång/h2>

16 mars

Efter frukost promenerar jag bort till Stora Amundö. Längs vägen fotograferar jag denna lilla gärdsmyg.

Gärdsmyg, Amundövik

På vägen dit ses flera flockar med översträckande sångsvanar. En bit ut i havsbandet ses också en havsörn kretsa en bit upp i luften. Vid Stora Amundö fortsätter sångsvanstrecket och sävsparven får bli dagens bild från mitt besök där.

Sävsparv, Stora Amundö

Det mest uppseendeväckande var nog de två röda glador som flög förbi hemma. Det var första gången jag såg dessa fåglar i Göteborg. I vilket fall som helst är det en oerhört vacker fågel.

Fyra bilder

18 mars

Vid Skintebo hamn ses en översträckandes trädlärka. Vid Stora Amundön blir det bilder på grågås, vitkindad gås, rödhake och nötväcka.

Grågås, Stora Amundö
Vitkindad gås, Stora Amundö
Nötväcka, Stora Amundö
Rödhake, södra Stora Amundö

Missfärgad kanadagås

20 mars

Idag besöker jag Billdals Park. Fortsätter sedan upp i skogen och promenerar bort mot Svindal. Där ses denna missfärgade kanadagås. Man kan ju undra vad för andra gener den har i sig.

Kanadagås, Svindal

En grönsiska blir dagens bild

24 mars

Ute en kort stund hemma i Skintebo. En grönsiska blir dagens bild.

Grönsiska, Skintebo

Många årskryss trillar in som praktejder

26 mars

En praktejder har dykt upp utanför Tyludden, Halmstad. Det blir första anhalt idag för Magnus Lundström och mig. Längs vägen ner mot Tyludden ses en röd glada strax norr om Falkenberg. Det är f.ö en av mina favoritfåglar.

Väl framme vid Tyludden dröjer det inte länge förrän vi får syn på praktejdern, som idag ligger för långt ut för att få någon bild. Nästa stopp blir Haverdal, c:a 10 km norr om Halmstad. Där ser jag årets första sädesärla. Ett gång vinterhämplingar som höll till vid parkeringen blir också nytt fotoX.

Vinterhämpling, Haverdal, Halland

Efter ett snabbt stopp vid Haverdal kör vi upp mot Morups Tånge. På vägen dit ses ytterligare en röd glada vid Munkagård.

Röd glada, Munkagård, Halland

Vid Korshamn, Morups Tånge trillar årskryssen in. På vägen ner ses en rapphöna, de kan vara lite svåra att få syn på ibland, och vid parkeringen ses både skärfläcka och snösparv. En grann strandskata flyger också över.

Strandskata, Korshamn, Morups Tånge, Halland

Dagen avslutas med ett kort besök vid Getterön. Det mest intressanta var nog 2 forsärlor samt en skäggmes.

Praktejder vid Tyludden

27 mars

Bertil och jag åker till Tyludden, Halmstad och ute har det blivit lite mer. Juvelen där var en gammal praktejderhane som har rastat där någon vecka. Det är verkligen en fågel som man vill ha på bild, men jag hade inte riktigt turen på min sida.  Den låg en bit ut så denna bild har jag fotograferat med mitt 400 mm:sobjektiv med 2 x converter.

Praktejder (KIng Eider) vid Tyludden utanför Halmstad
Praktejder (KIng Eider) vid Tyludden utanför Halmstad

Sedan åker vi vidare norrut. Ett litet stopp görs vid Lis Mosse där dess sångsvanar fotograferades.

Sångsvan, Lis Mosse, Halland

I övrigt fick jag underbart härliga obsar på både röd glada vid Munkagård och en vacker blå kärrhökshane vid Munkagårdsfloen. Vid Morups Tånge fotograferades denna strandskata.

Strandskata, Morups Tånge, Halland
Strandskata, Morups Tånge, Halland

Vid dammen i Getterön sågs ett par salskrakar. Skådarrundan avslutas sedan med att fotografera en 2k+ hane lappsparv som hoppade omkring vid fotbollsplanen vid 6:e vik, Getterön.

Lappsparv, 5:e vik, Getterön, Halland

Vårarter på Stora Amundö

30 mars

Börjar morgonen vid Stora Amundön där de vitkindade gässen och rödbenorna är på plats. En rödvingetrast uppifrån skogen blir ny årsart.

Fortsätter sedan till Haga Kile. Mest intressanta arter är 2 st gravänder och en större strandpipare.

På kvällen går jag ut en gång till i det härliga vårvädret. En bergfink vid Amundövik blir dagens sista noterbara art.