Dagsbesök på Flatruet

Vi vaknar runt halv sju. Magnus går ner och ute på fältet hörs inte ett knysst av vakteln. Jag går ner en stund senare och snabbt slår den ett slag. Hämtar Magnus och tystnaden är åter total.

Det hela är ju typiskt vaktel att skicka iväg ett par slag för att sedan tystna. Jag tror detta var 6:e fyndet i Härjedalen och det första sedan 2008. Nu är förväntan hög.

Nu är det Flatruet som gäller. Det är kanske mest känd för sin väg som är Sveriges högst belägna allmänna väg. Den vackra och bitvis smala grusvägen tar besökaren enkelt upp i trädlöst land.

Arter som fjällpipare, fjällabb, lappsparv, alfågel och blåhake har sina sydligaste häckningsplatser här. Även den smalnäbbade simsnäppan som är en utpräglad fjällfågel trivs i de små sjöarna på heden.

Men det är framför allt fjällens fåglar som är de mest intressanta. Efter en stunds promenad upptäcker vi en fjällabb. Först ligger den på en sten. Något senare ansluter ytterligare några och så börjar de jaga runt lite och ryttla i motvinden över heden i sin jakt på något ätbart. Det är främst smågnagare som står på matsedeln.

Fjällabb, Flatruet, Härjedalen

Fjällabben är som sagt en liten och slank labb med en storlek som en skrattmås. Den kan dock te sig större i flykten på grund av sina långa smala vingar.  Fjällabbspar är kända för att återvända till samma revir för att häcka. Dock kan de hoppa över häckningen på grund av födobrist vilket medför att antalet häckande par varierar kraftigt från år till år.

Tystnaden på fjällheden är bedövande när det inte viner i vinden. Fåglarnas sång hörs på långt håll och är därför ibland svår att lokalisera. Oftast sitter de längre bort än man tror. Det gjorde det lite svårt att lokalisera lappsparvarna, men det gick till slut i alla fall.

Lappsparv, Flatruet, Härjedalen

I de låga videsnåren intill en kurvig fjällbäck sjunger en blåhake. Fjällens näktergal. Det ligger mycket i det.

Blåhake, Flatruet, Härjdedalen

Lagom som vi åker från Flatruet får vi syn på en bivråk som blev jagad av ett par fjällabbar. Det tycker jag verkligen var en lite udda observation.

Kvällen avslutas med en nattur i skogarna runt Ljungdalen. Leta björn och ugglor står högst på dagordningen. Björnen var lika vanlig som den tidigare varit vid våra försök, d.v.s vi såg ingen över huvud taget.

Ugglorna var desto mer samarbetsvilliga. Totalt blev det tre olika ugglearter. På ett ställe kunde vi både se en gammal hökuggla och en nyss utflugen unge.