Årets tredje svartpannade törnskata

Längs fyrvägen ner mot Ölands Södra Udde är det mycket vatten efter förra veckans regnande. Lite vadare rastar i pölarna. Här ses bl.a en brushane

Brushane, Fyrvägen Ottenby

och en grönbena.

Grönbena, Fyrvägen Ottenby

som är fotograferade längs vägen.

Vid mitt lilla korta besök under morgontimmen ses bl.a 3 kustlabbar lattja omkring över Schäferiängarna och Västrevet. Vänder åter tillbaka. Stararna har också börjat samla ihop sig. I rätt ljus tycker jag de är väldigt vackra.

Stare, Fyrvägen Ottenby

Stannar nu till vid Södra Lundsparken. Där har det setts höksångare de senaste dagarna och efter en stund fick jag se både de gamla och ”nya” fåglarna.
 
Klocka är nu 08.00 och det är dags för frukost tillsammans med Anette på Ås vandrarhem.
Idag åker vi upp längs östkusten på Öland, som jag tycker är otroligt vackert. Vi gör lite ”strandhugg” här och där längs havet och ett par timmar senare besöker vi Naturbokhandeln i Stenåsa.

Lagom som vi kommer dit larmas en svartpannad törnskata ut vid Sandby, ungefär en och en halv mil norrut. En stund senare är vi framme. Den sitter på ganska långt håll vid fotbollsplanen. Det var min tredje svartpannade törnskata i år, så jag gjorde inte någon större ansträngning för att fotografera den.

På vägen tillbaka till Ås vandrarhem fotograferar jag denna törnskatehane istället.

Törnskata hane

En fågelskådningsdag på Öland

Kort morgontur till Södra Udden. Lite med fåglar idag på morgon. Denna havsörn såg jag strax söder om Kungsstenarna.

Havsörn vid Kungsstenarna, Ottenby

På returfärden från Udden satt denna törnskatshona, en av många denna dag.

Törnskatehona längs Fyrvägen, Ottenby

Åker sedan tillbaka till Ås vandrarhem och käkar frukost med Anette.

Dagens andra havsörn kretsar över vägen strax norr om Ventlinge. Denna havsörn blev sedan ivrigt uppvaktad av en brun kärrhök.

Dagens andra havsörn norr om Grönhögen

Vi fortsätter sedan upp längs västra sidan. Nästa stopp är Västerstadsviken, som är ett av mina favoritställen att fotografera vadare på Öland.

Ofta har man möjlighet att komma nära. Idag var spovsnäppan på min sida.

Spovsnäppa vid Västerstadsviken.

Dvärgmåsen …..

Dvärgmås

….  och gluttsnäppan var mer på distans!

Gluttsnäppa

Efter en stund vid Västerstadsviken dyker denna sparvhök upp vid parkeringen. Den skapade rejäl oro, men någon ”lunch” blev det inte.

Sparvhök hona vid parkeringen Västerstadsviken

Vacker brushane

Nu ytterligare en dag med regn, och prognoserna kastas om stup i kvarten. Det är bara att packa ihop och åka hem till det solsäkra Västkusten.

Ett sista kort besök görs på Udden. På vägen ner ser vi denna vackra brushane länges Fyrvägen.

Brushane, Fyrvägen, Ottenby

På Ölands Södra Udde var det så mycket regn så man blir lika blöt som att stå i en dusch. Snabbt drar vi hemåt och stannar till som hastigast vid Bala utanför Simlångsdalen. Där har det setts en bändelkorsnäbb, en av många detta år då det har startat upp en tidig invasion med antal som liknar rekordsummor.

Resan avslutas med besök vid Morups Tånge, Halland. En småsnäppa blir ny årsart, så nu är jag uppe på 240 arter detta år. Även en svartpannad törnskata blir ny Hallandsart för mig. Precis där man svänger ner till Korshamn, Morups Tånge sitter denna hane.

Svartpannad törnskata, Morups Tånge, Halland

Skådning på lågvarv

Det vackra vädret tar slut. Blött duggregn möter oss. Vilken väderlekstjänst ska man lita på?

Ibland känns det som att de byter prognoser som man byter kläder. Det blir aldrig rätt. Den ena institutet säger att det ska bli bra väder, den andra säger att det ska bli dåligt.

Hela skådningen går på lågvarv och inget speciellt ses. Dagens godbit blir lunchen på Grönhögens Golfrestaurang.

Underbar skådardag

Härlig sommarmorgon. Idag känns det lite som om man försov sig. Vid halvsjutiden rullar vi ner mot Långe Jan efter frukost på Ås vandrarhem.

Vid Fyrvägen ser vi två havsörnar kalasa på en knölsvan. Vi stannar till och ganska snabbt fattar de misstankar och skygga som de är tar de höjd ivrigt uppvaktade av mobbande tärnor.

Havsörn, Fyrvägen, Ottenby

Några minuter senare är vi vid Vindskyddet längst ner på Södra Udden. Vid vårt besök var det lite med vadare, men ett 25-tal ringmärkta roskarlar flög omkring. Det är också en fågel som är lite svår att fotografera, men det beror kanske mest på att det är skygga och jag ej haft tålamodet att vänta och fotografera dem i rätt perspektiv.

Roskarl, Vindskyddet, Ölands Södra Udde

En stund senare ansluter denna sandlöpare till roskarlarna. Den gick ganska långt ut. Därför blev bilden som den blev. Förhoppningsvis dyker nya tillfällen upp.

Sandlöpare, Vindskyddet, Ölands Södra Udde

Lite senare på morgonen hör vi att ytterligare en ”varfågel” har upptäckts av ett gång skådare, vid Kungsstenarna, på väg ner mot Udden. Några skådare är kloka nog och åker upp dit. De konstaterar snabbt att det är en hona svartpannad törnskata. Fågeln är som sagt mycket rörlig och några fotomöjligheter infinner sig ej.

Vi drar nu vidare upp mot Västerstadsviken. Det är ett normalt sett ett utmärkt bra ställe att fotografera vadare. Idag var det lågt vatten och de flesta vadarna gick mycket långt ut.  En gluttsnäppa hamnade dock på bild.  

Gluttsnäppa, Västerstadsviken, Öland

Vi vänder nu tillbaka till Degerhamn och Brukshotellet för lunch. En timma senare drar vi vidare till Beijershamn och vandrar ut på den två kilometer långa piren. Inne i ”lagunen” ses många kärrsnäppor. Antagligen drygt 1000 st. Kryddan var det stora antalet myrsnäppor och spovsnäppor.

I fotoväg fick jag nöja mig med denna brushona.

Brushona, Beijershamn, Öland

Från Beijershamn drar vi sedan tvärs över ön till Kapelludden, som ligger på östra delen av ön i höjd med Borgholm. Det är en klosterruin-område från 1400-1500-talet. En riktigt trevlig fågellokal, men det var många år sedan jag var här senast.

Kapelludden, Öland

Här var det desto lättare att fotografera. Några bilder blev det på kärrsnäppor, men tyvärr inte det lilla extra.

Kärrsnäppa, Kapelludden, Öland

Nu börjar dagen närma sig sitt slut. Kvällen avrundas vid Långe Jan. På vägen stannar Magnus Lundström och jag till vid Kungsstenarna. Den oroliga svartpannade törnskatan har nu lugnat ner sig. Några bilder hinner jag få till, men nöjd blir man aldrig.

Svartpannad törnskata, Kungsstenarna, Ottenby

Rostand, ständigt underkänd art av Raritetskommitén, gäckar. Alla observationer blir klassade som ej spontana. Därför återstår att hänga in den igen. Det finns bara en sak att göra, att ställa sig på ”Gubbhyllans” bord och spana mot Sandvik. Mycket riktigt i andra viken går den.

Jakten på ökenvarfågeln

Magnus Lundström och jag hade tänkt besöka Vadehavet denna vecka. Av olika anledningar blev det inte så. Istället styr vi mot Öland.

Vi tar den vanliga vägen via Halmstad. Mest motorväg och s.k 2+1 väg gör att det går ganska snabbt. Längs vägen ses bl.a en röd glada, som också verkar blir mer och mer vanlig i Halland.

Första etappmålet denna dag är Bottorp, strax söder om Kalmar, där det setts en sibirisk tundrapipare sedan någon vecka tillbaka. Den missade vi, bättre start kunde man ju faktiskt fått på resan.

I efterhand fick vi reda på att den tagit höjd och dragit söderut ett par timmar tidigare och efter det blev den aldrig observerad. Slutsatsen är enkel! Man kan ju faktiskt aldrig missa något som inte finns!

Tidigt på kvällen kommer vi fram till Ottenby vandrarhem. Nästa projekt är ökenvarfågeln som dykt upp på Bondängen, Ottenby sedan någon vecka tillbaka.

Vi åker ner till norra Norra Lundsparkeringen och väl på plats hör vi en lundsångare locka ett par gånger. Ett välbekant läte från Chalmersområdet i Göteborg. Sedan fortsätter vi med att vandra ner mot Bondängen, men vi tappar lite tid då vi går fel.

Strax efter kl. 21 upptäcker vi den sitta i en buske en bra bit ut mot havet. Resans första kryss (?) är klart! Egentligen precis där vi gick tidigare,  då vi gick ”fel”, men ur det perspektivet satt också ökenvarfågeln på ”fel sida”. Sakta närmar vi oss ökenvarfågeln och några bilder blev det i alla fall.

Ökenvarfågel, Bondängen, Ottenby

Detta är en” ökenvarfågel” av rasen pallidirostris, som normalt finns i området mellan Iran till västra Kina. Enkelt utryckt kan ”ökenvarfågeln” beskrivs som en sydlig varfågel, men det är synnerligen komplext med alla dess raser.

I utseende särskiljer den sig från vår vanliga varfågel genom att vara mer varmt färgad (mer beigegrå) med ett tydligt brutet svart pannband som börjar bakom ögat.

Framåt 22-tiden är vi tillbaka till Ottenby vandrarhem. Ett årskryss trillar in i sista minuten känns det som, en kornknarr spelar lite slött nedanför Ås vandrarhem.