En kejsare på besök!

Flyinge Kungsgård är en herrgård med stuterianläggning, utanför Eslöv och är dagens första stopp för Anette och mig på vår Skåneresa. Där finns sedan många år tillbaka vit stork och under en liten stund såg vi 8 stycken. Det är därför vi fågelskådare åker dit.

År 1979 startade projekt Stork i Sverige med syftet att återfå en fritt häckande population av vit stork. Storkprojektets målsättning är att återetablera ett livskraftigt, naturligt häckande och flyttande bestånd av vit stork i Skåne.  Som första delmål har man att minst 150 frihäckande par ska finnas i Skåne. De fåglarna som föds upp i hägn fungerar också som lockfåglar på vilda, spontant besökande storkar varigenom en naturlig inblandning av vildfödda fåglar kan ske.

Vit stork, Flyinge Kungsgård, Eslöv

Mitt mål med denna Skåneresa var att få se den kejsarörn som upptäckts vid Sturups Flygplats, öster om Malmö. Kejsarörnen finns framförallt i östra Europa och bort mot Asien. I Spanien finns en lokal västlig ras.

Först besök i Börringsjöområdet och punkt 106 som inte ger någon utdelning. Nu kan vi ju inte stå där hela dagen. Det tror jag inte Anette uppskattar.

Vi åkte sedan åkte vidare mot Smygehuk och sedan österut längs kusten. Efter lite att vi fått i oss lite med mat under dagen blev det ett akutbesök på McDonalds i Ystad. Precis som jag börjar käka min McFeast kommer larmet. Kejsarörn vid Sturups Flygplats, och snabbt glufsar jag i mig McFeasten. I ganska hög fart åker vi tillbaka. I Sturupområdet gör jag ett första stopp vid infarten mot punkt 106 och efter en stund dyker kejsarörnen upp från Skurupshållet. Den kommer rakt mot mig för att sedan plötsligt vika av mot punkt 106. Sätter mig i bilen och tror att jag har koll på läget. Någonstans viker kejsarörnen av och när jag står och väntar på att få en bra bild så är det bara tomt på himlen.

Kejsarörn, avfarten till Punkt 106 vid E65

Efter dagens kryss kan man släppa på fågelskådningen.

Vi åker nu tillbaka till Ystad och fortsätter längs kusten mot Simrishamn i förhoppningen att hitta något boende och det är ju faktiskt inte så lätt alltid.

Vädret var fint ute och vi kände inte någon brådska. Sent på eftermiddagen gjorde vi några strandhugg längs vägen mellan Sandhammaren och Simrishamn.

Vi stannar till en liten stund vid Branteviks hamn. Där ses den alltid lika uppmärksamma drillsnäppan.

Drillsnäppa vid Branteviks hamn

På kvällen får vi äntligen tag på ett boende. Det blev hotell Continental i Ystad. Ett bra hotell, men vår uteblivna planering blev en dyr affär.

Tungt kryss avslutar dagen!

Nu är det många veckor sedan jag var vid Stora Amundö och skådade fågel. Många är också gångerna jag slarvar med att anteckna vad jag ser. Idag fick jag se 10 nya arter för året på Amundölistan varav en ny Sverigeart för året. Det var 2 gluttsnäppor som gick vid strandkanten nära Hästhagen.

Dagens andra delprojekt var Torslandaviken där en svarthalsad dopping setts igår. Av den syntes inte ett spår men svarthakedoppingarna var i alla fall kvar och de är faktiskt lika vackra att se på. Lite senare går jag upp på vallen till Mudderdammen för att spana av området efter något spännande. Ganska snart hör jag det flaxar till. Jag vet inte om det var jag eller jordugglan som blev mest överraskad. Tydligen satt den precis på andra sidan om vallen. Målmedvetet flög jordugglan bort och det ger ju inte några bilder.

På eftermiddagen kommer LARMET! En gråhuvad sparv har upptäckts vid Gislövs Stjärna, Simrishamn, Skåne.

Denna art hör normalt hemma i östra Asien. Fågeln är en ung hanne.

Detta är också den 500:e observerade arten i Sverige så det är faktiskt inget att tveka på. Magnus och jag kör snabbt ner. Sparven har under dagen varit oerhört svårsedd och vi hade tur som fick se den nästen på en gång i grenverket på en buske. Vid ytterligare ett par tillfällen hade vi ett par korta obsar, dels sittas en gång till i busken, dels snabbt flygandes från en buske till en annan direkt ner i gräset.

Vid 21-tiden mörknar det och nu har vi en dryg resa framför oss hem till Göteborg.

Ett skamkryss trillar in!

Ny tur till Hallandskusten. Idag är det inte läge för någon toktur. Vid Morups Tånge årskryssar jag både silvertärna och skogsduva. Därefter fikar vi.  Anettes smörgåsar är bara så goda och kaffet var riktigt hett. Precis som det ska vara efter man har varit ute en stund och är lite frusen.

Getterön blir dagens andra stopp. Idag hade jag tur. Precis som jag steg ur bilen kom ett larm om  amerikansk kricka, så det vara bara att förflytta sig från plattformen till Naturcentrat. Där ute i bassängen låg den amerikanske krickhanen. Det blev i och för sig en så där häftig upplevelse där den låg kanske 500 meter ut. En liten prick i ett 60x okular men dess karaktärer syntes tydligt.

Ett riktigt skamkryss trillar in!

Bruntrast. Årets första nya art!

Åker tillsammans med Gunilla Jarfelt till Bergkvara utanför Växjö. Idag känns resan lång. Kanske för att man känner att idag måste man se bruntrasten efter det förra misslyckade besöket utanför Stockholm i november.

Nu kändes det tryggt. Under tiden vi åkte ner kom flera larm. Ganska direkt när vi kommer fram får vi se bruntrasten, som f.ö är en annan fågel än den upp i Stockholm.

Glada kryssare vid Bergkvara, Växjö

Många glada kryssare möter vi och nu försöker jag fotografera bruntrasten. Det var dock inte riktigt något bra fotoläge där den hoppade omkring i gräset ett par hundra meter bort och då och då tittade upp bland alla tuvor.

Bruntrast, Bergkvara, Växjö

Antalet årsarter är nu 27!

Lyckosam dag med ny art!

Morgonbesök vid Stora Amundön. Nu är det faktiskt ganska tomt med fågel. Krickorna är i alla fall fortfarande kvar i den lilla pölen ute i Hästhagen. Där simmar 3 hanar och 1 hona. Framförallt hannarna är vackra och denna dag gick det faktiskt ganska bra att komma nära dem.

Kricka, hane, Hästhagen, Stora Amundön

Lite senare fortsatte jag mot Grimsholmsreservatet, söder om Falkenberg, där en nunnestenskvätta dykt upp. Den häckar i centralasien från den allra sydostligaste delen av Europa till Kina och har sina övervintringsområden främst i östra Afrika. Merparten av flyttstråket går öster och söder om Jordanien.  Detta blev mitt 8:e kryss i år.

Nunnestenskvätta, Grimsholmsreservatet söder om Falkenberg

Fågeln gav ett mörkare, eller ska man kalla det sotbrunt, och mindre intryck än stenskvätta. Jämfört med stenskvättan hade den också lite mer svart på sidan av stjärten än vanlig stenskvätta.

Två nya arter på en och samma dag!

Klockan 03.00 är vi framme vid Barkaby flygfältet utanför Stockholm. Tur att det är sommar och att det är ljust ute. Direkt när vi kommer fram får vi med annan skådares hjälp direkt syn på den. Tillsammans med ett 20-tal tofsvipor går den långt ute på flygfältet, så några bra bilder är inte lätt att få till på det avståndet.
Stäppvipan häckar i Eurasien i Ryssland och Kazakstan. Den är en sällsynt gäst i Västeuropa där den oftast uppträder tillsammans med tofsvipor. Detta var den 9:e observationen i Sverige.
2004 kategoriserade Bird Life International arten som akut hotad (CR) på grund av en hastig populationsminskning och minskning i utbredning. Studier har dock visat att den globala populationen kanske är större än man tidigare har trott och förhoppningsvis kan den placeras i en lägre hotkategori.
Denna vipa är stor som en tofsvipa och påminner till formen om tofsvipa, men är något mindre i kroppen och har framförallt längre ben. I alla dräkter känns den igen på sina långa svarta ben, korta svarta näbb, kraftiga vita eller ljusa ögonbrynsstreck och vita stjärt med brett svart stjärtband. Dess trefärgade vingovansida (som påminner om tärnmåsens) med svarta handpennor, vita armpennor och gråbruna täckare och rygg är också karaktäristiskt.
Stäppvipa, Barkaby flygfält, Stockholm
Ungefär en timma senare fortsätter färden mot Filmsjön, Uppland. Där hade vi tänkt göra ett försök att lyssna på en mindre sumphöna vid fågeltornet även om det kanske var lite sent på natten eller tidigt på morgonen. Fågeltornet låg i alla fall så väl dolt att vi inte lyckades hitta det. Istället lägger vi oss och sover vid bilen innan färden fortsätter norröver.
Övernattningställe i Uppland.
Första målet på vår fjällresa var Bleckåsen, Krokom strax väster om Östersund. Där finns en träsksångare, på tillfälligt besök, som normalt häckar i östra Asien, d.v.s Sibirien, Mongoliet, Kamtjakta och Kina. Detta är det 12:e fyndet i landet och snart tio år sedan man kunde höre en sjungande fågel. Dessa har tidigare dykt upp i norra Norrland så det är ju ett riktigt gyllene tillfälle att får höra den.
Efter en kort väntan hörs plötsligt det ”ringande” ljudet. Dess monotona sång påminner om gräshoppsångarens insektsliknande läte men kan särskiljas genom sin något högre tonhöjd, snabbare tempo och de kortare stroferna. Istället för gräshoppsångarens 5-10 minuter långa strofer sjunger träsksångaren sällan strofer som är längre än en minut. Sången framförs främst i skymningen.
Träsksångaren håller sig oftast dold i tät vegetation och ses sällan, oftast bara när den sjunger. Blir den störd kryper den genom gräs och buskar för att komma undan istället för att flyga.
Vi ser hur det rör sig i hundkexen och plötsligt sitter den där på en död kvist.
Träsksångare, Bleckåsen, Jämtland
Nu väntar en magnifik uppvisning och konsert av träsksångaren som senare flyttar upp i en gran.
…… sedan gör jag även några försök att få till några schyssta bilder.
Fotograferar träsksångare
Vi lämnar Bleckåsen strax efter klockan fem på eftermiddagen, och åker mot Åre där vi bestämt oss för att bo innan nästa dags besök i Vålådalen. Kvällen avslutas med ett besök på en pizzeria.
Inbiten pizzafantast?!
På kvällen spanar vi med tub över Åresjön, där vi bl.a ser två smålommar fiska.
Åresjön