En alpkaja i Halmstad…..

Idag dök en riktig osannolik observation upp I Halmstad. En alpkaja hade hittat dit och det känns nästan lika osannolikt som när forsrödstjärten dök upp för många år sedan. Tydligen skall den också vara mycket ovanlig som burfågel. I vilket fall som helst är det ny art för Sverige.
En fågel som inte alls borde finnas i Sverige dök plötsligt upp vid en kolonilott i Halmstadstrakten.

Till vardags finns de närmaste alpkajorna i bergskedjorna Alperna och Pyreenerna, oftast över 1500 meters höjd.  Git Vaides kolonistuga i närheten av Lidl förvandlades sedan till rena fågelskådarmeckat.

Alpkajan i Halmstad
Alpkajan i Halmstad

Mot den rödvingade vadarsvlan

Denna morgon besöker Anette och jag Morups Tånge och vi hoppas att den ska komma tillbaka igen. Vi är tidigt på plats och spanar i området någon timma men någon rödvingad vadarsvala syns inte till. Istället åker vi till Glommens Sten där jag hoppas att den ska komma inflygandes från norr. Jag går också ut vid strandängen norr om Glommens och kammar noll.

Stenskvätta vid Glommens Sten, Halland
Stenskvätta vid Glommens Sten, Halland

Macka, kaffe och denna stenskvätta blir besökets höjdpunkt.

Vårt andra mål för dagen är ett kort besök i Helsingborg. Anette vill besöka Väla köpcentrum. När vi kommit en bit söder om Falkenberg dyker larmet upp. Den rödvingade vadarsvalan har kommit tillbaka. Det är bara att vända och snabbt åka tillbaka för att vara på plats innan det blir för mycket bilar på parkeringen.
Ganska snabbt är vi på plats och det blir en rask promenad ut igen vid Korshamn, Morups Tånge. Där står flera skådare som har koll på den. Där står den på samma ställe som igår. Jag väntar på att den ska börja flyga omkring som igår, men istället tar den höjd kl. 11.00. Snabbt tog den höjd och flög söderut. Långt i söder ändrade den färdriktning västerut så detta blir min bästa bild.

Rödvingad vadarsvala vid Korshamn lyfter och drar söderut
Rödvingad vadarsvala vid Korshamn lyfter och drar söderut

Vi återupptar vår Helsingborgsresa. Då upptäcker vi att bilen gått söder och kopplingen har rasat. Det är bara att åka hemåt igen. Helsingborg får vi besöka vid vid annat tillfälle istället.

Årets 3:e kryss är i hamn!

Äntligen händer det något. Den 11 juni hittas en jungfrutrana vid Kvismaren, vilket var det första fyndet på 5 år i Sverige. Dagen efter drog den vidare till Västmanland men så igår kom den tillbaka till Kvismaren igen.

Hela kvällen var den kvar och nu var det inte mycket att tveka på. Tidigt på lördagsmorgon åker jag tillsammans med Anette norrut. Vid 7-tiden är vi framme och stannar sedan till vid plattformen i anslutning till Hammarmaden. Avstånden är långa så det är ju inte helt lätt. Sedan blåser det mycket vilket gör att det blir lite kylslaget. Aktiviteten bland skådarna blir låg och det känns lite hopplöst. Ett par timmar senare kommer larmet.

Lite senare återupptäcks den från tornet vid Löten. Det blir att åka snabbt ut dig och vandra en bit. Där ser man att den är tydligt mindre än en vanlig trana, har svart hals och långa vita tofsar vid ögonen, men någon njutobs var det ju inte att prata om.

Jungfrutrana vid Kvismaren
Jungfrutrana vid Kvismaren

På eftermiddagen kommer larm om en rödvingad vadarsvala som Oscar Berkestam vid Korshamn, Morups Tånge. Rödvingad vadarsvala ser ut som en storväxt svala och jagar insekter ungefär som en svala, men arten klassas som vadare. Den hittas normalt sett i sydöstra Europa. Förra veckan var det ett fynd i Örnsköldsvik och innan dess sågs den senast 2011.

Nu blir det ju lite svårt att hinna dit i kväll så det är bara att hoppas att den är kvar imorgon. När vi närmar oss Göteborg kommer larmet att den dragit norrut.

En väntad ny art för Sverige, Prärietrana

För 4 dagar sedan sträckte en prärietrana ut från tyska Östersjökusten mot Danmark. Två dagar senare dök den upp i Västerfärnebo strax utanför Sala i Västmanland.

Staffan Larsson och jag åker vid midnatt upp till Sala. I går kväll var den kvar så då den säkert det imorgon bitti också. Väl framme i Västerfärnebo är det riktigt kallt. Det är faktiskt mer vinter denna morgon än vad det var på hela vintern.

Längt där borta går prärietranan.
Längt där borta går prärietranan.

Väl framme får vi syn på prärietranan, men på långt håll. Det blev mest ett konstaterande att där är den. Kyligt var det och vi spanade även av gässen som gick lite närmare på fälten. En bläsgås och spetsbergsgås lyfter årets artlista ytterligare.

Plötsligt lyfter prärietranan, den drar norrut och försvinner bakom ett skogsparti utom synhåll. Vi känner att ”luften går ur” och vi är bra frusna.

Innan vi ska till att åka hem går vi tillbaka till observationsplatsen för att skåda en liten stund till.
Precis som vi kommer tillbaka till kyrkan kommer prärietranan rakt mot oss. Det är bara att lyfta upp kameran och trycka ner avtryckarknappen.

Prärietrana rakt ovanför huvudet :-)
Prärietrana rakt ovanför huvudet 🙂

Prärietranan var ny art för Sverige och den finns normalt i nordöstra Sibirien och stora delar av Nordamerika.

Årets första nya art

Den 24:e mars upptäckts en kapsisk pipare utanför Björneborg i Finland. Dagen efter var den borta och vid lunchtid upptäcktes en kaspisk pipare på Mörkö, söder om Södertälje. Sannolikt var det samma fågel. Det var också ny art för Sverige och nu börjar det klia i fingrarna. Kaspiska pipare håller normalt till vid Kaspiska havet och österut mot Kina.

Hittills har året varit magert och man bara hoppas att den ska vara kvar några dagar till. På 3:e dagen blir det för mycket och på eftermiddagen åker jag till Mörkö. Ganska omgående får jag syn på denna vackra fågel, men den går länge långt ut på fälten, som är något större än en större strandpiapre. Efter någon timme började den röra på sig och plötsligt var den bara c:a 25 meter ifrån mig. Då var det bara att sätta igång att fotografera.

Kaspisk pipare på Mörkö
Kaspisk pipare på Mörkö

Efter någon timme är det dags att åka hem och jag har nu 40 mil framför mig hem till Göteborg.

En liten örn. En stor observation. En dvärgörn

Idag blir det en kryssexpedition som det inte har blivit många av i år. Vid Hjälstaviken, Uppland har en dvärgörn varit stationär sedan ett par dagar. Jag börjar med att besöka fågeltornet och ganska omgående får jag syn på dvärgörnen någonstans mellan Lilla o Stora Parnassen. Tog nog bilder och bytte till konverter men då var den borta. Det är ju typiskt!

Nu tar en lång väntan vid och det är ju nästan att man blir orolig. Har den försvunnit? Efter en stund förflyttar jag mig till västra vägen. På håll ses bruna kärrhökar och fiskgjusar som helt plötsligt känns spännande. Inget händer och jag flyttar mig till Stora Parnassen där alla skådare står och där dvärgörnen bäst observeras.

Väl framme kommer larmet igen och vid vägen där jag stod ses den perfekt. Istället får jag nöja mig med dessa bilder.

Dvärgörn, bortom Lilla Parnassen från Stora Parnassen, Hjälstaviken
Dvärgörn, bortom Lilla Parnassen från Stora Parnassen, Hjälstaviken
130715_dvargorn_8258_500
Dvärgörn, ytterligare en bit bort från Lilla Parnassen med en besvärande kraftledning fotograferad från Stora Parnassen, Hjälstaviken, Uppland

Påminde i storlek om ormvråk med typiska örnfingrar underifrån och som en glada på ovansidan. De så kallade positionsljusen var totalt obefintliga. Mina bilder är fotograferade på typ 700 meters håll.

Årets 2:a nya art är klar!