Årets tungviktare. En tundrasparv

Igår kom nog ett av de mest överraskande larmen på länge. En tundrasparv hade upptäckts vid Torreberga ängar strax utanför Staffanstorp.

Det är en art som häckar i norra Nordamerika och har aldrig tidigare observerats i Europa. Mängder av skådare var på plats.

Glada fågelskådare spanar tundrasparv
Glada fågelskådare spanar tundrasparv

Mest intressant är ju hur den har kommit hit. Är den en i mängden av fåglar som kommit från öst eller är det en fripassagare på båt över Atlanten. Läcker var den i vilket fall som helst. Något bild fick jag aldrig men här har jag plåtat av den från Björn Dellmings kameradisplay.

Tundrasparven vid Torreberga ängar strax utanför Staffanstorp, Skåne

Fyra glada och nöjda kryssare åker nu hemåt efter någon timmas besök i Staffanstorp.

Stora kryssardagen

Morgonen börjar vid Råbäcksdungen där en blåstjärt varit synlig. Efter en stunds spanande upptäcker jag den, men något riktigt fotoläge blev det aldrig. Fokus idag ligger på att se nya arter. Krysstorkan har varit total sedan mer än 1 år.

Nästa stopp blir vid Seby Gravfält. Efter en stunds spanande upptäcks isabellastenskvättan och krysstorkan är äntligen bruten. Senast jag såg arten var på Lesbos för 8 år sedan.

Isabellastenskvätta vid Seby Gravfält, Öland
Isabellastenskvätta vid Seby Gravfält, Öland

Snabbar ryck gäller. Korsar alvaret och åker till Albrunna dammar för att se en sibirisk järnsparv. Flytet fortsätter. Direkt när jag kommer fram får jag syn på den där den hoppar omkring i jordhögen. Det kändes ju bara som en riktig måsteart efter höstens invasion av sibiriska järnsparvar. Kollar på den i ungefär 20 minuter innan jag drar vidare. Dagens 2:a nya art är klar.

Sibirisk järnsparv vid Albrunna dammar, Öland
Sibirisk järnsparv vid Albrunna dammar, Öland

Nästa mål är Byxelkrok där det finns en ökenstenskvätta eller två. Jag åker till en plats norr om Byxelkroks hamn. Här dröjer det inte alls länge och nu är det bara att vänta och hoppas att den skall komma lite närmare. Sätter mig bland stenarna och snart var den nära och många bilder smattrade iväg från kameran.

Ökenstenskvätta strax norr om Byxelkrok, Öland
Ökenstenskvätta strax norr om Byxelkrok, Öland

Nä, någon ökensångare blev det inte. Jag är åndå glad och nöjd med 2 nya arter; isabellastenskvätta och sibirisk järnsparv samt de 2 nya fotokryss som jag fick idag; ökenstenskvätta och sibirisk järnsparv.

En alpkaja i Halmstad…..

Idag dök en riktig osannolik observation upp I Halmstad. En alpkaja hade hittat dit och det känns nästan lika osannolikt som när forsrödstjärten dök upp för många år sedan. Tydligen skall den också vara mycket ovanlig som burfågel. I vilket fall som helst är det ny art för Sverige.
En fågel som inte alls borde finnas i Sverige dök plötsligt upp vid en kolonilott i Halmstadstrakten.

Till vardags finns de närmaste alpkajorna i bergskedjorna Alperna och Pyreenerna, oftast över 1500 meters höjd.  Git Vaides kolonistuga i närheten av Lidl förvandlades sedan till rena fågelskådarmeckat.

Alpkajan i Halmstad
Alpkajan i Halmstad

Mot den rödvingade vadarsvlan

Denna morgon besöker Anette och jag Morups Tånge och vi hoppas att den ska komma tillbaka igen. Vi är tidigt på plats och spanar i området någon timma men någon rödvingad vadarsvala syns inte till. Istället åker vi till Glommens Sten där jag hoppas att den ska komma inflygandes från norr. Jag går också ut vid strandängen norr om Glommens och kammar noll.

Stenskvätta vid Glommens Sten, Halland
Stenskvätta vid Glommens Sten, Halland

Macka, kaffe och denna stenskvätta blir besökets höjdpunkt.

Vårt andra mål för dagen är ett kort besök i Helsingborg. Anette vill besöka Väla köpcentrum. När vi kommit en bit söder om Falkenberg dyker larmet upp. Den rödvingade vadarsvalan har kommit tillbaka. Det är bara att vända och snabbt åka tillbaka för att vara på plats innan det blir för mycket bilar på parkeringen.
Ganska snabbt är vi på plats och det blir en rask promenad ut igen vid Korshamn, Morups Tånge. Där står flera skådare som har koll på den. Där står den på samma ställe som igår. Jag väntar på att den ska börja flyga omkring som igår, men istället tar den höjd kl. 11.00. Snabbt tog den höjd och flög söderut. Långt i söder ändrade den färdriktning västerut så detta blir min bästa bild.

Rödvingad vadarsvala vid Korshamn lyfter och drar söderut
Rödvingad vadarsvala vid Korshamn lyfter och drar söderut

Vi återupptar vår Helsingborgsresa. Då upptäcker vi att bilen gått söder och kopplingen har rasat. Det är bara att åka hemåt igen. Helsingborg får vi besöka vid vid annat tillfälle istället.

Årets 3:e kryss är i hamn!

Äntligen händer det något. Den 11 juni hittas en jungfrutrana vid Kvismaren, vilket var det första fyndet på 5 år i Sverige. Dagen efter drog den vidare till Västmanland men så igår kom den tillbaka till Kvismaren igen.

Hela kvällen var den kvar och nu var det inte mycket att tveka på. Tidigt på lördagsmorgon åker jag tillsammans med Anette norrut. Vid 7-tiden är vi framme och stannar sedan till vid plattformen i anslutning till Hammarmaden. Avstånden är långa så det är ju inte helt lätt. Sedan blåser det mycket vilket gör att det blir lite kylslaget. Aktiviteten bland skådarna blir låg och det känns lite hopplöst. Ett par timmar senare kommer larmet.

Lite senare återupptäcks den från tornet vid Löten. Det blir att åka snabbt ut dig och vandra en bit. Där ser man att den är tydligt mindre än en vanlig trana, har svart hals och långa vita tofsar vid ögonen, men någon njutobs var det ju inte att prata om.

Jungfrutrana vid Kvismaren
Jungfrutrana vid Kvismaren

På eftermiddagen kommer larm om en rödvingad vadarsvala som Oscar Berkestam vid Korshamn, Morups Tånge. Rödvingad vadarsvala ser ut som en storväxt svala och jagar insekter ungefär som en svala, men arten klassas som vadare. Den hittas normalt sett i sydöstra Europa. Förra veckan var det ett fynd i Örnsköldsvik och innan dess sågs den senast 2011.

Nu blir det ju lite svårt att hinna dit i kväll så det är bara att hoppas att den är kvar imorgon. När vi närmar oss Göteborg kommer larmet att den dragit norrut.

En väntad ny art för Sverige, Prärietrana

För 4 dagar sedan sträckte en prärietrana ut från tyska Östersjökusten mot Danmark. Två dagar senare dök den upp i Västerfärnebo strax utanför Sala i Västmanland.

Staffan Larsson och jag åker vid midnatt upp till Sala. I går kväll var den kvar så då den säkert det imorgon bitti också. Väl framme i Västerfärnebo är det riktigt kallt. Det är faktiskt mer vinter denna morgon än vad det var på hela vintern.

Längt där borta går prärietranan.
Längt där borta går prärietranan.

Väl framme får vi syn på prärietranan, men på långt håll. Det blev mest ett konstaterande att där är den. Kyligt var det och vi spanade även av gässen som gick lite närmare på fälten. En bläsgås och spetsbergsgås lyfter årets artlista ytterligare.

Plötsligt lyfter prärietranan, den drar norrut och försvinner bakom ett skogsparti utom synhåll. Vi känner att ”luften går ur” och vi är bra frusna.

Innan vi ska till att åka hem går vi tillbaka till observationsplatsen för att skåda en liten stund till.
Precis som vi kommer tillbaka till kyrkan kommer prärietranan rakt mot oss. Det är bara att lyfta upp kameran och trycka ner avtryckarknappen.

Prärietrana rakt ovanför huvudet :-)
Prärietrana rakt ovanför huvudet 🙂

Prärietranan var ny art för Sverige och den finns normalt i nordöstra Sibirien och stora delar av Nordamerika.